Hästen är en gräsätare och i vilt tillstånd söker den föda omkring 16-18 timmar varje dygn

Hästen ska ha mat varje dag. Hur mycket och vad hästen ska få är olika beroende på vad den används till. Små ponnyer som enbart rids då och då klarar sig lätt på enbart hö (som bör vara analyserat med fokus på näringsinnehåll) medan större tävlingshästar måste få både hö, kraftfoder och mineraler. Även vitaminer är bra för hästen. Det vanligaste är att man ger hästen havre eller speciellt framtaget kraftfoder till exempelbetfor, som är gjort av rester från sockertillverkning och ska blötläggas minst 2 timmar innan fodringen. Det är viktigt att allt har svällt ordentligt för att det inte ska svälla i hästens mage istället, vilket kan ge kolik. Betfor ger snabb energi och är bra för hästarnas matsmältning.

Hästar måste även ha tillgång till färskt vatten i boxen, antingen genom en automatisk vattenkopp som måste rengöras då och då, eller i vattenhinkar som ska ha nytt vatten varje dag. Hästar måste även ha tillgång till salt, antingen genom saltstenar som fästs på boxväggen eller genom vanligt grovsalt som ges direkt i hästens mat.

Det finns dessutom en mängd mineraler och vitaminer som fyller olika funktioner för hästen. I foderhandeln finns en rad blandningar till hästar med olika behov.

Grovfoder

Hö är det vanligaste grovfodret och ett bra hö täcker en stor del av hästens näringsbehov. Höet ska vara grönt, bladrikt, lukta gott och inte damma eller vara mögligt. Det ska vara bärgat på en odlad vall och gärna före eller precis runt midsommar. Hö som bärgats sent har sämre näringsinnehåll – stjälkarna är grövre och axen större. Gör gärna en foderanalys så du vet precis vad höet innehåller.

Man räknar med att en häst behöver 1,2 kilo hö/100 kg vikt. Det betyder att en häst som väger 500 kg bör få åtminstone 6 kg hö.

Hösilage är konserverat, inplastat gräs som inte torkats lika länge som hö, men längre än ensilage. Hösilage blir vanligare och vanligare, men ställer stora krav på både skördemetod och förvaring. Vid bärgningen kan döda djur, t.ex. möss eller kaniner, råka plastas in i balarna. Då finns risk att en bakterie som kallas botulinumtoxin bildas, vilket kan leda till en sjukdom som kallas botulism. I värsta fall kan hästen dö av sjukdomen. Därför bör alla hästar som fodras med hösilage vaccineras mot botulism.

Stora balar med hösilage bör bara användas i stora stall som snabbt gör av med dem. En hösilagebal bör inte vara öppnad längre än 4-5 dagar – i synnerhet inte under den varma årstiden. Då upphör konserveringen och fodret blir dåligt. Nu för tiden finns ofta småbalar att köpa för den som har ett mindre antal hästar.

Det är bra att göra en foderanalys även på hösilage – bland annat för att få veta hur hög vattenhalten är. Om hösilaget har en vattenhalt på 50% ska hästen ha 2 kilo/100 kg vikt.

Kraftfoder

Kraftfoder används för att komplettera högivan hos den växande eller arbetande hästen. Kraftfoder bör delas upp i 3 givor/dag och hästen bör inte få mer än 0,4 kg kraftfoder/100 kg vikt vid varje fodring. Om hästen får för stora givor åt gången kommer en för stor del av fodret gå osmält genom tarmarna, vilket ger en rubbning i tarmfloran och i värsta fall leder till kolik.

Havre är det vanligaste kraftfodret och är tillsammans med hö och mineraler tillräckligt för de flesta normalpresterande hästar. Havre har en bra sammansättning av protein, energi, växttråd och fett. Havre ges både hel och krossad, men hel havre håller näringsvärdet bättre. Å andra sidan tillgodogör sig hästarna näringen i krossad havre lättare. Om du hittar hel havre i hästens gödsel bör du fundera på att byta till krossad. Det kan bero på att hästen är för glupsk eller har dåliga tänder. Det är viktigt att havren är torr, luktar gott och är klumpfri.

Korn är också ett bra hästfoder och ges ofta till hästar som har svårt att sätta hull. Det bör inte ges till hästar som har lätt att bli feta, som t.ex. ponnyer. Korn har högre näringsinnehåll än havre, men färre växttrådar. Korn har en hård kärna och måste alltid krossas för att hästen ska kunna tillgodogöra sig näringen.

Vetekli innehåller mycket fosfor och B-vitaminer, vilket är bra för matsmältningen. Det innehåller även en hel del protein. Vetekli kan ges fuktat i små doser (inte mer än 0,5 kg/dag eller högst 0,1 kg/100 kg kroppsvikt) som komplement till havre.

Sojamjöl och linfrö innehåller höga halter protein och ges bara till hästar med stort proteinbehov.

Saftfoder

Betfor innehåller mycket socker, vilket ger energi och glansig päls. Betfor ska användas som komplettering till annat foder och inte som huvudsaklig kraftfodergiva. Betfor ska alltid blötas och svälla innan det ges till en häst. Annars kan hästen få foderstrupsförstoppning och/eller kolik när det sväller i magen. Häll på dubbelt så mycket vatten som betfor i en hink och låt stå några timmar, gärna över natten. Pelleterad betfor tar längre tid att svälla. Låt inte färdig betfor stå för länge – den jäser lätt.

Morötter innehåller karoten som ombildas till A-vitamin. De ska vara rengjorda, de får inte ha frusit och inte vara mögliga eller ruttna.

Melass används i små mängder för att det är energirikt och för att förbättra smaken på annat foder. En häst bör inte få mer är 0,5 kg melass/dag.

Mineraler och vitaminer

Med en väl sammansatt forderstat ska hästen inte behöva extra vitaminer. Dräktiga ston, högpresterande hästar och unghästar behöver dock ofta tillskott av vitaminer och då oftast A-, B-, D- och E-vitamin.

Mineraler ska alltid komplettera foderstaten och finns att köpa som färdiga blandningar. Mineraler och spårämnen behövs för ett starkt skelett, för musklerna och en rad andra funktioner i kroppen. Det är framförallt kalk och fosfor hästen behöver, men även koppar, magnesium och järn. Det kan vara svårt att räkna ut hur mycket mineraler en häst behöver och det kräver ganska omfattande analyser. Det lättaste sättet att lösa det är att ge hästen fri tillgång till mineraler i en separat krubba. Men se till att den faktiskt äter!

Koksalt tillför man hästen genom att sätta upp en saltsten i boxen eller på betet. Saltbehovet varierar med värme och ansträngning och därför måste hästen alltid ha fri tillgång.

Comments

Add a comment