Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter

Ridkonst

Ridkonstens Historia

Människan tämjde hästen för 6000-7000 år sedan, och troligtvis kom man ganska tidigt på att man kunde rida hästen. Det första beviset på att människan red hästen och tillverkade utrustning specifikt för det ändamålet dateras från ca 700 f.Kr hos skyterna som levde i gamla Persien. De tillverkade enkla sadlar och träns. Sadlarna var oftast inte mer än filtar som knöts på hästens rygg med rep. Dock bör man inte haft speciellt stor kunskap i hur hästarna rör sig.

Den första, nu kända, hästfilosofen och tränaren som formulerade sina teorier om hästskötsel och ridning var fältherren och skriftställaren Xenofon som levde i antikens Grekland, och som anses vara en av grundarna till den klassiska ridkonsten. Hans bok Om hästar och ridning betecknas som världens äldsta bevarade handbok i konsten att rida.

Senare utformade medeltidens riddare nya principer för ridkonsten och under renässansen fick den verklig status som en av de konstformer och vetenskaper som 1500-taletsadelsmän förväntades behärska. I Italien utvecklades ridkonsten av stallmästarna i Neapel, Grisoni och Fiasci. Deras metoder var dock ofta hårda och grymma. Bland annat beskrev Grisoni ett ohumant sätt att få en trög häst att röra sig mer framåt genom att binda brinnanade halm i svansen.

Ridkonsten förfinades och blev mjukare i Frankrike av Ludvig XV:s hovstallmästare François Robichon de la Guérinière (1688-1751) som brukar kallas "den klassiska ridkonstens fader". De la Guérinière verkade bland annat som beridare hos kungen mellan 1730-1751 där han förfinade och utvecklade ridkonstens principer. Bland annat definierade han en klassisk sits som i allt väsentligt står sig än i dag såväl för skolritt som för vanlig uteridning. Hans uppställda mål att göra hästen lätt, lugn och lydig så att den är ett nöje att rida i alla gångarter är lika aktuella i dag. I sin bok École de Cavalerie som gavs ut 1733 illustrerades bland annat den djupa och balanserade sitsen. De la Guérinière utvecklade ridkonsten till en hel vetenskap och menade att "utan teori är all praktik meningslös". Han utarbetade övningsprogram för att öka hästens smidighet och balans och utvecklade galoppombytet som idag är en vanlig rörelse inom dressyren, där hästen byter mellan höger och vänster galopp. Hans teorier om hur man gjorde en häst lugn, lydig och lättlärd gäller än idag.

Det finns flera olika typer av ridstilar, konster, beroende på var de har blivit utvecklade, i vilket syfte de utvecklades, och vilka hästar som användes. De mest kända ridskolorna som fått inspiration från de la Guérinières principer är den Spanska ridskolan i Wien i Österrike och Cadre Noir i Saumur i Frankrike. Mindre känd och omskriven är ridkonsten påPyreneiska halvön som kombinerat den klassiska ridkonsten med praktisk nytta, till exempel för att driva boskap. I motsats till Spanska ridskolan har Cadre Noir alltid varit en kavalleriridskola som utvecklats och förnyats genom åren. Spanska ridskolan använder sig dock av liknande pelarer (pelar kallas vardera av två i marken, i ridhus eller i det fria, nedslagna trästolpar mellan vilka en häst kan spännas in) [1] som användes i Frankrike under 1600-talet. Pelarerna var ett påhitt av soldaten och vetenskapsmannen Antione de Pluvinel som skrev en bok med gymnastiserande övningar och rörelser som var tydligt illustrerade av tecknaren Crispin de Pas. I sin bok använde han pelarer som ett riktmärke och hjälpmedel i att samla sin häst. I boken fanns även en beskrivning av "levad" som bland annat hästarna vid Spanska ridskolan tränas till.

Även i Storbritannien utvecklades ridkonsten. Dock kunde inflytandet begränsas till enbart en person, William Cavendish (1592-1676) som var en hertig i Newcastle och kavallerichef. Under sin exil i Antwerpen 1658 skrev han och publicerade en bok inom ridkonsten som sedan utökades ytterligare år 1667, när han återkom till England. De båda böckerna lovordades av den franske mästerryttaren de la Guérinière.

Den nuvarande ridsportens dressyrridning är en klassisk ridning som har sin grund i militärens krav på praktisk ridning från 1800-talet fram till militärens "avhästning" under mitten av 1900-talet. På senare tid har man startat en klassisk ridning kallad barockridning som har sitt namn från just den tid då ridkonsten stod på topp i Europa. Då hade hästens betydelse i strid minskat och man såg på ridningen som en konst där målet var att få sin häst att röra sig så vackert som möjligt.

Andra ridstilar än den klassiska som använts i Europa är till exempel westernridningen i USA som har utvecklats från det gamla boskapsarbetet till häst och arabernas och deasiatiska ryttarfolkens speciella ridkonst.

Källa: Svenskspråkiga Wikipedia, texten omfattas av CC-BY-SA 3.0

Länkar: ridkonst, resa i Amerika

 

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,