Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
Det snöar på tvären men va gör väl det?
2016-12-12 14:44:43

Det snöar på tvären men va gör väl det?


Idag fick jag rida med ”stortjejerna”. Tonåringar, som ridit länge, som rör sig vant i stallet, putsar sina stövlar och kommer varje lördag. De ler glatt när de förstår att jag ska få knö mig in i deras grupp, jag och farbror Franko, den stora, snälla, och heta farbror Franko. Jag missade ridhustiden i morse, och ficka av snälla ridläraren haka på en grupp där de inte var så många, och glad i hågen vandrar jag neråt ridhuset i grupp. Och i snö som piskar på tvären men som alltid när man är glad, och tacksam över det man har, så gör det inte så mycket. Bra kläder gör ju sitt till förstås.


När man rider i grupp, jag gör inte det så ofta, då tar det alltid lite tid innan man är igång, då hann kläderna som hunnit bli lite blöta ändå, göra sig påminda. Den råa, och ridhuskalla, luften smög sig in i märg och ben och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kunnat sitta uppe på det varma kontoret och pratat och fikat med mina stallmamma-vänner och myst. Det tog ridlärar-Ulrika ur mig snart. Att baxa runt Franko som blir ännu större på rakt spår, så där hyfsat i form, utan att trixa som man gör när man rider själv och inte har någon att ta hänsyn till, värmer upp en frysbox. 


Passet avlöpte väl, det var hur roligt som helst, tonårstjejerna, det var bara tjejer i den här gruppen, annars har vi en och annat hugad kille i ridgrupperna, var så duktiga, och coola, och jag njöt i fulla drag. Trav över bommar på böjt spår, och så några språng över krysshinder, också på böjt spår, inget hokus pokus eller fantastiskt i sig, bara så häftigt att få göra i grupp. En grupp som samspelar, med deltagare som ler när man håller på att krocka, som frågar hur det gick när hästarna skrittas av, med en ridlärare som går runt och ger alla feed-back och kollar läget efter passet och ja, som sagt, klart uppvärmd. Eftersom Franko tycker mycket om att hoppa, även om det bara blir över ett litet kryss på en ridskole-lektion, så lufsade vi glada upp till stallet efter en timmes ansträngning och stimulans. Där fortsätter det goda med ungar, föräldrar, stallvärdar som engagerar sig och bistår (som det krävs i de flesta sporter och som jag anser klart överträffar att sälja korv och underkläder men jag är ju också hästbiten) och hästar som hummar när man kommer. Kanske för att få mer hö, kanske för att de har det bra, och faktisk gillar oss tvåbenta som finns runt omkring dem. 


 susannes blogg


Uppe i stallet ser jag också min egen dotter, och andra barn och ungdomar som rör sig, några runt hästarna och jobbet som ska göras, några i värmen på kontoret och andra kastandes snöboll på planen vid sidan av stallet. Olika åldrar, inte ”fixade” utan helt ärligt rätt skitiga, med stallkläder (som inte lyser av märken och dyra inköp) och just i rörelse. Som förälder till en som precis som många andra tillbringar en del tid framför datorn, är man glad varje gång de rör sig, samspelar med levande varelser och inte bryr sig ett jota om hur de ser ut. 


Jag tänker vara nöjd hela kvällen. Lika nöjd som Franko var när han mumsade kraftfoder och fick klia sig mot mig så att jag blev inte bra smutsig utan också nersmetad med hans svett också. 


 


Ta det lugnt innan jul, ha det fint, och jag hoppas vi hörs snart. 


 


Ps. Novellerna som skulle ut före jul, är på gång, och vi siktar på januari, det ska också bli kul! Ds. 

Nu vill jag grina
2016-11-16 10:33:38

Stallet, trots gegga och mörker


Nu vill jag grina. Ok Trump vann det amerikanska valet, det har vi redan grinat över, inte för att de missnöjda och dåligt fördelade inte ska bli hörda, inte för att etablissemanget, och vi som har det ok ändå, inte ska lyssna på dem som inte har, eller fått det man vill ha och behöver, men för vad som ändå är steg tillbaka ifråga om tolerans och det öppna samhället till för alla. Nu vill jag också grina jag över att granen, den stora fru Gran på baksidan i parken, sågas ner. Det är kattens favoritplats, under grenarna längst ner alltså. Både när regnet piskar och han vill skydda sig, eller när jag kommer gående och han övertalar mig att leka med honom. En sån fin park, som blir av med en ståtlig gran, och får nya moderna leksaker som förändrar hela bilden. Lite svårt är det att hänga med och bara gilla läget. Alldeles oavsett katten. 


 


Men, vad gör man. Man tröstar sig med lite hästar och goa människor, vad katten gör vet jag inte, han löser det nog men lite deppig tyckte jag han såg ut här nyss. Tröst fick jag tidigare ikväll i stallet. Ridläraren ömsom röt och uppmanade och ömsom berömde så att de fina stor-tjejerna växte ännu mer. De kan så mycket nu, sitta fint, hålla ordning på händerna, koordinerar hjälper och klara lektioner utan tillstymmelse till stopp i flödet. Förr, vi som satt på läktaren red lika mycket vi, vi som rider i vanliga fall i alla fall, och ville så gärna att de då ganska små liven skulle få ut den bångstyriga ponnyn på spåret, få upp den i den hett eftertraktade galoppen eller hålla sig kvar i sadeln då den pep förbi hinderstöden och bommarna som låg på marken mellan dem. Nu går det bättre, med takt, både framåt och åt sidan. Rödrosiga, tjejerna alltså, ingen tanke på att vara snygga och bara sig själva kliver de sen iväg uppåt stallet till med de nu så lydiga ponnyerna som till och blivit lite svettiga. Lycka. I alla fall för en ponnymorsa, eller morsor, vi är några stycken. Ponnyfarsan som också sitter på läktaren, han verkar också nöjd. 


För övrigt är det väntans tider här. Jag knåpar och ojar mig över kurser på forskarutbildningen, skrivuppgifter som känns så galet svåra att jag undrar om det ändå inte fattas något där uppe, men lite, eller ganska mycket, gläds jag åt att de noveller jag jobbade klart i somras, nu äntligen ska komma ut. Jag gillade att skriva dem, och är väl lite glad över hur de tog sig. Bilderna i dem, av Göran G Johansson, är fantastiska, och jag hoppas att några till tycker lika mycket om bra foto som jag. Kikkuli Förlag ger ut och det är jag stolt över. Smakprov nedan i novellen om Sebbe som är storebror och följer med sin lillasyster till stallet.


 Sebbe som är storebror, kikkuli förlag


Ha det gott i stallet. Blött, kladdigt och geggigt och alldeles underbart. 


Susanne Larsson, författare, forskarstuderande och stolt ponnymamma.

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,