Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
Rabalder och vårblåst
2017-03-28 13:56:03

Oj oj. Inget snyggt sätt att börja en blogg men precis så känns det. Oj oj för att det händer mycket nu, för den otroligt häftiga föreläsningen om analys på forskarutbildningen i förmiddags, för livet och tiden och för de noveller jag jobbat med länge kommer ut på fina Kikkuli Förlag i dagarna. Det är gott med den fina respons jag fått från vänner, ridskolan jag hänger på och branschtidningar som Hippson med flera. Allt runt novllerna är himla kul, särskilt som jag ville lyfta fram sporten och hästens betydelse i dem men nördig som man är, så är helgens rid- och stallupplevelser minst lika starka och skäl till samma oj oj de. Precis som många säger, eller för den delen jag själv och de härliga människor jag har omkring mig i stallet; man blir glad och lugn av kontakten med hästarna. Eller av att jobba häcken av sig i stallet, eller på hästryggen för den delen. Och för att inte tala om vad en ridtur i skogen kan ge. I helgen som gick hann jag med både och, drygt stalljobb och en tur i vårlig blåst på tossiga hästar. Fika i solen sen och samtal som lodar på djupet, eller studsar på ytan och blir till garv sitter inte i vägen. Alla takstolar är på plats på bygget av nya stallet, det är också kul.


Förra helgen hade jag stallet med dottern och hennes ridkompis med tillhörande ponnypappa. Tjejerna är vana, de kan rutinerna och tar hand om både ponnyer och små ponnyungar på ett sätt som gör mig rörd och stolt. Pappan jobbar på och lär sig nya saker hela tiden, och är förstås hur viktig som helst i stallmiljön. Att alla barn och unga, och för den delen nybörjarbarnens mammor och pappor, får se en pappa gå och omkring och jobba ideellt i stallet, är inte mer värt än att vi mammor finns där, men det betyder mycket, på andra sätt, som vi också ska ha vett att uppskatta. Faktum är slog det oss, att det är många pappor som kommer nu, med småbarnen på nybörjarlektionerna, och det är ju hur bra som helst. Heja er, och förstås som vanligt, heja alla mammor som står där på lördagsmorgnar och deltar i era barns aktiviteter. 


Jag har också provat på att rida på välutbildad dressyrhäst på annat håll och det var väldigt kul och lärorikt. Summa summarum är det ändå som jag visste, att jag tycker den längre processen, att lära på häst där jobbet inte är gratis, och där man har en relation till hästen, är roligare. Man gillar väl att få kämpa helt enkelt. Men en trevlig utflykt hade vi som for iväg och satte glans på en fredagseftermiddag.


En kortare tur till Portugal som gav perspektiv har jag också hunnit med. Mycket trevligt och gott men en iakttagelse, man är ju nörd där också; där står hästarna fastbundna vid en träpåle hela dagarna. De fanns precis i min utsikt från hotellet och jag grämde mig konstant. Så klart visste jag om att det kan vara så, men att se det hela tiden gjorde intryck. När jag tänker på våra hästar som struttar ut i stora hagar varje dag, som rullar sig, går runt och äter sig lagom feta från foderbord med fri tillgång till hö och har som största bekymmer att hålla rangordningen i flocken, så blir jag lycklig. Jag vet, det är hästar, och inte viktigast i världen, men väldigt trevligt och anständigt på något vis. Att människor far illa, att politiken (och vi som väljer den) inte lyckas fullständigt vad det gäller att ordna jämlikhet, fred på jorden etc. det ÄR galet och sorgligt, och det grämer mig också, hela tiden. På något vis är det kanske som med omsorg av olika slag, att på så vis som vi ordnar omsorg för människor som behöver det, och på så vis vi tar hand om djuren, på så vis är vi civiliserade. Kanske är det ett perspektiv på varför man går igång så på god hästhållning. Eller så fungerar stallet bara som tillflykt och påfyllning, jag vet inte, men hur som fyller det på, och blir på så sätt värt något bara för sig själv. Vid läggdags en kväll sa dottern att hon kanske vill rida fler dagar i veckan ändå, och mammahjärtat slog ett extra slag. Det kostar att rida men jag tänker försöka få det att gå runt. För att det är värt det. 


Allt gott och bästa hälsningar


Susanne Larsson, författare, forskarstuderande


och hängiven ponnymorsa

Kärringar med krut i, och tack och lov några män med curage
2017-01-23 13:05:27

Oj oj vilken vecka. Att svälja att män som Trump kan bli kallade ledare kräver sin kvinna, och sin man. Inte fullt lika allvarligt, fast jo, fast på ett annat sätt och egentligen kanske det finns beröringspunkter, är den våg av hån och kritik som vällt över idrottsverige då en stor idrottsman (hugaligen, tänk om det varit en kvinna från ridsporten som vann Jerringpriset, då hade kanske tsunami inte räckt som beskrivning, och GRATTIS Peder Fredriksson).


Man borde vara så cool som den ridhuschef som blev intervjuad i Teve, som menade att kalabaliken och kritiken är skrattretande, men det är jag inte. Visst, det ÄR patetiskt, men också sorgligt och riktigt irriterande att vi inte kommit längre. Tänk att andra, också idrottsmän- och kvinnor(!), reagerat negativt istället för att heja på (något som ändå folket väljer?), av lojalitet med ett område som behöver mer plats i media, i kommuners budgetar, i arbetsmiljösammanhang, som möjlighet till rehabilitering, sett ur ett genusperspektiv och ja, you name it? Kära någon och suck ända ifrån magen. 


Jag drog runt i ridhuset och mockade bajs här om kvällen, när tonåringarna hade hoppträning. Jag och den ridhuschefen tillika ridläraren var ungefär lika förbannade båda två, men också hoppfulla för att det blivit debatt, uppslutning och fokus på frågan. ”Hoppas politiken tar bollen” typ. ”Att ridsportförbundet och alla vi inom området sluter upp och slutar vara så himla tacksamma och arbetsvilliga”, typ. En blick på de rödrosiga, fokuserade och jäkligt modiga tonåringarna, jag behöver inte säga att de var övervägande tjejer, räckte för att påminna sig om hästens, och ridningens, betydelse för utvecklingen, självkänslan och frågan om att kunna leda sig själv och den varelse man har under sig. Ett par dagar efter fick jag mig själv en duvning, privatlektion, svettigaste stunden på hela veckan, och himlen för ögonen när hästen bär sig själv och mig framåt i en rörelse som flyger. Jag har koordinerat mina rörelser, använt mina muskler till den grad att jag knappt kan gå när jag sitter av och fokuserat min tankeverksamhet och fått ihop allt, friskvårdad för flera dagar framöver, stärkt så att hela dagen går som en dans och åter igen tagen över vad, precis som du sa Peder Fredriksson, kontakten med hästen gör och kan leda till. Man kan gilla olika saker, men låt det vara just så, fotboll för den som vill, brottning för den som gillar det, ridning för oss som är frälsta och ja, så kan det fortsätta. Om inte toleransen och solidariteten finns inom sporten, hur kan vi då tro att den ska finnas i övriga samhället?


 


Susanne Larsson, hängiven ponnymorsa och ryttare, snart med bok om tonåringar och ridning på Kikkuli och doktorande med brukarinflytande inom LSS-området i fokus.

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,