Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
Snart i stallet och stolt Funktivist
2018-08-21 09:13:03

Snart i stallet och stolt Funktivist


Här är så djurtomt. Katten är i katthimlen, och hästarna och ridskolan ser jag mest på FB, eller hör om via dottern och vänner. Jag saknar den lilla glada svarta goa fina katten som alltid kom springande i parken bakom huset när jag visslade. Som satt och ”tjatade” på verandan och ville att vi skulle gå ut en sväng och som klöste på sängkanten halv fyra varje natt och ville bli utsläppt. Jag saknar till och med katthåren. Lite. Han tog dessutom silverfiskarna i badrummet och de stora källarspindlarna som nu vädrar utökade möjligheter. Njursvikt, mitt i sommarhettan och det enda som lindrar saknaden är vetskapen om att han inte lider mer. Fy för att djuren lämnar oss. Jag saknar också ljudet av hummandet från den stora herr Franko, från morötterna som krashar och krunchar när han tuggar dem och den varma luften från hans näsborrar då han snusar över mina fickor efter fler. Sommarbete, för mycket att göra på jobbfronten och ja, livet i stort som kommit i vägen har skapat ett uppehåll i stallvarandet men snart så. Terminen är igång, stalltjänst och medryttar-uppdrag väntar. Det ska bli gott för kropp och själ. Jag kommer att ha en fantastisk träningsvärk men vara len som sammet på insidan. Så som det blir när man är i stallet, får jobba med kroppen och lukta länge på favorithästens hals. Själva ridningen ger mig alltid dubbla känslor så där i början efter ett uppehåll. Jag blir galen av det jag inte orkar och förmår, och salig av kontakten med hästen, med mig själv och den luft som strömmar omkring- och genom mig när jag guppar på ridbanan eller tar mig ut i skogen.
På hästfronten har det för övrigt kommit till några noveller (det rullar på i kommande Min Häst-nummer under hösten), jag är med och bidrar till att ridskolan kanske ska kunna få utveckla sin ridning för personer med funktionsnedsättning, och den lilla boken med makalösa bilder av Göran G Johansson har kommit från tryckeriet nu (Kikkuli Förlag!). I pipen ligger vernissage på fina Galleri Zebra i Södertälje. För övrigt, utöver att ladda på kommande stalltjänst och stunder med bästa hästen, dreglar jag över tanken på ett annat liv, med mindre jobb och mer djur och natur. Apropå djur har goda vänner ordnat en biholk åt mig, det känns bra. Rätt på något vis. Särskilt som katten medan han levde och for här på gatan, hade ihjäl varenda humla som kom i hans väg.
På jobbfronten, eller för den delen privat, så är jag numer en glad och stolt Funktivist. Kolla in Funktionshinderbanan om ni inte sett den. Hos dem har begreppet kommit till och tagit sig in i olika sammanhang. Blivit erkänt. Ihärdiga människor med patos, och kunskap, driver frågan om fler, och bra, gruppbostäder för personer med funktionsnedsättning. Kul, innovativt och kaxigt. Att vara Funktivist handlar om att bry sig, och kräva att personer med funktionsnedsättning inte har särskilda behov, utan behov av ”helt mänskliga rättigheter”. Så bra att man kan gå av. Heja Funktionshinderbanan, och heja Kikkuli som gör något så bra som att fokusera både hästar, som vi alla vet betyder hur mycket som helst, OCH funktionshinderfrågor på ett så personligt och respektfullt sätt. Det är fräckt. Man får ta och vara lite stolt över att man har att göra med Kikkuli. Också.
Nu ska jag drömma vidare om stallet och hästen jag gillar. Snart ska jag känna mig i form igen, ha kommit ikapp. Klara av ett pass på hästryggen utan skavsår och kramp. Snart flyter jag fram i galopp, en snygg skänkelvikning eller ok, en skön skritt över ängarna där göken brukar hålla till. Sensommar. Snart höst. Bästa tiden för ridning om ni frågor mig.
Ha det fint, rösta så att goda inkluderande toleranta värden får plats och kraft, och ge hästarna lagom mycket äpplen


Susanne Larsson
Stallmorsa och forskarstuderande med sikte på funktionshinderfrågor

Blod, svett och glädjetårar
2018-07-15 22:05:59

Blod för att jag lånat ut handskarna till dottern, svett för att jag är otränad, och för att det är värmerekord, och glädjetårar för ja, det finns att vara glad över. När det också finns att vara ledsen över, som det ju ofta gör, då fäller man extra lätt en tår också när något är kul, fint, starkt eller ja ni vet, det bara kommer ibland. På väg in i den där åldern också, så både svettas och tåras det lite väl tycker jag. I det första syftar jag på härligt utmanande kvällsdressyrkurs som nyss gick av stapeln. Från att inte få ihop koordination- och motorik i ridningen, gilla och fatta med huvudet, men inte få kroppen att lyda, när det gäller vår nya linje på ridskolan, till att flyta fram, med stöd i båda tyglarna och i alla fall stundvis känna att det går att länga ut, och samla ihop, utan större krusiduller. På ridskolan jobbar instruktörerna hårt nu utifrån tanken om att man ska ha hästen med sig, arbeta med naturlighet, flow, avspänning och samling om vart annat, rida mer på ytterhjälper för att få en häst som går på båda tyglarna och i balans. De går på kurs, och kommer hem och lär oss, precis som det ska vara. Så kul, så svårt, och så inspirerande. Och hästarna? De älskar det ju förstås.


Dottern och kompisen hjälpte till på ett barnläger här om veckan, så rackarns duktiga, och som belöning fick de en långtur i skogen på ponnyer som, också de, verkade som de aldrig gjort annat. Det blev sista goa hästhelgen innan bete och riktigt sommarlov och det värmer fortfarande i magen. Nu är det så varmt att ridning känns överskattat. Apropå denna värme, kan det inte bara ta och regna lite nu, eller inte lite, mycket? Till och med katten är trött och grinig och det här liknar ju ingen sort. Jag tar det, kalla mig tråkig, men alltså detta är oroväckande, och i alla fall för mig, väldigt varmt.


Desto roligare då att skriva häst-noveller för Min Häst som jag gör när jag inte skriver annat. Roligt för att det för många av oss, så som det var i de yngre åren, är en helt nödvändig tidning. Så var det för mig då, dottern har passerat det stadiet nu, och det skulle vara roligt att höra dagens unga. Jag drömde, lärde mig något, njöt av teckningarna och ja, som sagt, nödvändig. Apropå skriva så har även berättelsen om Ella som tycker att hon redan kan rida kommit blivit till bok nu. Kommer i slutet på augusti på fina Kikkuli förlag. Boken har kommit till med bästa fotografen Göran G Johansson och hans magiska fotografier. Vi fick vara med i lokalblaskan här om dagen, med prat om boken, och sporten förstås. Den fina och braiga, som vi som håller på inte kan vara utan. Läs artikeln om du vill! https://www.lt.se/artikel/kultur/hastar-och-ridning-i-ny-bilderbok-man-kan-lasa-tillsammans-och-fantisera-mer-bara-genom-bilderna


Nu ska jag härda ut i värmen, jag vill inte klaga för jag tänker på alla som har djur och oroar sig för foderbrist, på alla gamla eller andra som inte så lätt kan ta hand om sig själv som förstås kan få det än jobbigare när termometern klättrar upp över 30-strecket. Låt oss värna miljön, hjälpa varandra, och komma ihåg att ge hästarna vatten i hagarna. Snart vänder det, det måste det, och snart blir det fin och krispig sensommar, början på hösten, och då är det fint att rida igen. Jag längtar.


 


Susanne Larsson


Stallmamma som skriver för funktionshinderområdet, och om hästar och ungar förstås.

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,