Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
Nyss var det lite innan
2015-01-08 08:51:46

Nu sitter jag här, lite sur över att behöva vakna till ett kallt hus, värmen strular, morgontrött och dagvill efter alla helgdagar men visst, med en skål müsli och en kopp kaffe och katten runt benen. Det kunde varit värre. Katten är förhoppningsfull för han älskar yoghurt men mest vill han leka.


Nyss var det lite innan, och nu är det lite efter. Julen alltså. Och nyår också, tack och lov. Det gick den här gången också. Eller ja gick och gick, jo det gick. Lite haltande, lite fjärrvärmepaj som sagt och ingen stor och fantastisk familj men ändå, allting är relativt. Får man hålla sig på benen, hänga med och inte oroa sig alltför mycket för hälsan eller vända på varenda krona ska man väl vara glad. Och det blev ju lite vitt också, i alla fall här i mina trakter och under några dagar. Nu är den lilla snön som kom borta men den kom och något gjorde det väl med julstämningen. Den nya konstiga snöleksaken de har hittat på kunde provas i en knappt snötäckt backe också.


Den kallaste dagen mellan jul och nyår bar det av på hoppkurs här. Inte för egen del, jag har slutat med sådana tokigheter men den lilla ungen ville hoppa. Tappert tog hon och andra damer i varierande ålder (de finns de som inte bara vill leka dressyrtanter trots att de börjat med mössa för länge sedan) på sig sina tjockaste ridhandskar och plockade fram hinder i ett ridhus som var så kallt att det knäppte i väggarna. Hästarna var så pigga av kylan att både ungar och tanter fick hålla i sig. Men kul var det. När jag skriver ser jag att killarna, eller herrarna lyste med sin frånvaro. När ska vi få se fler av det manliga könet på ridskolan? De finns några i vår klubb och det är kul. Och jag menar förstås inte att det är roligare med killar/män där än tjejer/kvinnor, eller ens att vi behöver dem. Jag tänker lika mycket på att så få tjejer/kvinnor spelar hockey? På att mönstren, traditionen och stereotypen borde ruckas någon gång…på att vi kanske först då också ser tecken på övrig utveckling i olika frågor.


När lillfian här hemma red tog jag några pass stalltjänst. Jobbet gjorde gott efter all julmat, och som vanligt för hela existensen. Med en grep i handen, ungar som vill ha hjälp och hästar som behöver tas omhand (vattenkoppar som frös) kryper meningslösheten ner i sin lilla håla och tiger still. Där och på plats behöver man inte undra varför man finns till, eller tycka att det blir till leda. Framåt kvällen, eller eftermiddagen då kaffet intas hemma i det förhoppningsvis varma köket känns det också i muskler och ryggslut att man finns till, i fall man nu har börjat undra.


Jag minns, och vet att det var för meningsfullheten jag tyckte om att arbeta med och för människor som behöver stöd också. Jag arbetar fortfarande med och för samma människor men mer via text och personal- och chefsgrupper. Och jag vet att det är viktigheten i det som gör att jag fortsätter. Och värmen och roligheten. I år, eller förra året får man ju skriva nu, är det första året på länge som jag inte skrivit och fått ut någon bok för funktionshinderområdet. Det beror på flera saker men bland annat för att jag skrivit så mycket på tjänsten som verksamhetsutvecklare men jag saknar det. Att vara nästan kär i en text, verkligen vilja dela den med andra och skriva fast man är så trött att man kan gå av på kvällen då den lilla somnat, det är något alldeles särskilt. Det ska jag ta tag i, det känner jag nu. Frågan vad temat ska bli. Här ligger både sagor och projekt om socialrealism på hög. Gud vilken ynnest. Må tiden, orken och skrivarguden stå mig bi.


Nu vill katten leka mer, den lilla ska upp och dagen börjar. Hoppas helgerna är och varit sköna, och att vi hörs framöver. Tack att du läst en stund och Gott Nytt År.


 


Susanne Larsson, stallmorsa och


författare inom funktionshinderområdet

Titel
2014-12-18 22:27:38

Sammanhangets betydelse och en katt i granen


 


Så har höstterminens minihoppning gått av stapeln. Trött och på kryss mellan högar av stallkläder, picknickkorg och veckans jobb konstaterar jag att jag borde vara hemma, stöka, förbereda jul, och ja, allt det där. Hälsa på mamma som behöver besök. Men, okristligt tidigt stuvar jag in barn, kläder och fika i bilen och åker den för dagen hala vägen mot stallet. Där ligger förväntan i luften, som sig bör när det ska tävlas, även om det bara är en träningstävling. Stallplan och parkeringen är lika hal som vägen dit och jag och en annan stallmamma börjar sanda. Eller grusa kan man väl säga, fruset grus som ska huggas loss, upp i skottkärra och slängas ut så att folk och hästar inte står på öronen. Den kalla luften till trots är jag snart svettig. Allas hej, glada tillrop, ungarnas pirriga fniss och tysta spänning gör att jag njuter. Tänk att få ha någonstans att åka, att behövas, att vara med och bidra till något som kommer fler till gagn. Mervärde, det är någon fler borde tänka på, och få en chans att tänka på.


Den kalla luften gjorde några utav ponnyerna till små raketponnyer och de små förstagångstävlingsryttarna fick sig sitt livs ritt. Vi som stod på banan och hjälpte till hade fullt sjå. För så är det i den här klubben, träningstävling är just träningstävling. Man måste rida själv men lite hjälp på traven ingår och alla får rosett. Breda leenden, stolta föräldrar och så stallmorsan i dubbel mening som säljer och sen delar ut saftglögg till alla som sitter och fryser gör det hela till en fest. Min egen lilla bella delade ponny med en större förmåga och som ofta hjälps de åt. Den större hjälper, och lämnar plats, till den mindre. Man blir så glad av att se det varje gång att all forskning om hästens- och ridningens betydelse bara bekräftas.


Ett par kvällar senare sitter jag på läktaren och fryser när den lilla bellan rider lektion. Jag kommer i prat med en pappa till en tjej i samma grupp och vi förfasar oss över sociala mediers- och annat i den digitala världens baksida. Samtidigt som vi sitter där och gör tummen upp till våra tjejer som gör framsteg där nere i spånet. Jag säger högt det jag mest känt förut, att jag tror och hoppas att starka upplevelser i stallet och med hästen, en identitet som handlar om mer än hur man ser ut, växandet och livsviljan som blir till av att bemästra och känna glädje och lust gör att eventuella negativa upplevelser i det sociala bleknar. Att det någon gång kommer att ske, det där man är så rädd för och hör talas om, om inte mobbning så i alla fall uttryck, jämförelser och annat som kan stjälpa den mest trygga och välbesuttna, det känns nog som en realitet för många idag. Man håller bara tummarna för att de ska ta sig igenom det, och då tror jag de har nytta av att känna sig hemma någonstans, som i stallet. Där man ändå är någon som kan och behövs.


Man kan ju inte spendera all sin tid i stallet och nu är det full fart på julavslutningar, inhandlingar och stök på vindar och förråd där man undrar vem som plockat med julpyntet sen förra året. Varför är det aldrig i ordning när man ska häva fram eländet? Eller visst, lite mysigt kan det vara också men jisses vilken tid det tar. Med vild katt i huset sa jag kraftfullt nej till en riktig gran i år. Plastgran är inköpt och monterad, och redan klättrad i. Jag säger inget om granen men uppspelt som bara en katt kan bli klättrar han lite på väggarna också, och river upp min tapet. Det är mindre roligt. Värmesystemet krånglar också. Den här julen blir spännande.


Jag längtar efter julledig nu men är alldeles tagen över allt det goda jag möter i verksamheter. I min egen verksamhet avslutar jag handledningsgrupper och planerar utbildningsuppdrag till våren. Chefer och verksamheter satsar, tycker kunskap och frågor om inflytande och en meningsfull dokumentation är viktigt. Det är underbart. På tjänsten som utvecklare summerar jag ett projekt om metoder för delaktighet och inflytande inom lss-verksamhet. Små tillägg i arbetet, och stora förändringar för brukare. Medarbetare som vill och delar med sig för att dem de jobbar för ska få må bra, och ha ett värdigt liv. Man kan inte bli annat än lycklig av det.


Katten har somnat igen, det är dags att lämna kontorsstolen åt honom och röja i resten av huset.


Tills vi hörs igen, låt det lukta hårdbröd, äpple och morot i stallet, en GOD JUL och tack så länge


 


Susanne Larsson


Stallmamma, författare och


verksam inom LSS

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,