Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
Idyllen och världen som knackar på
2015-07-01 08:47:58

Jag tänker att jag fått möjligheten så många gånger, den att beträda världar som skimrar, ångar, kraftfullt talar om att det är fantastiskt att leva, att naturen frodas och är storartad. Jag kan blunda och se ett så skimrande vatten framför mig, i ett ljus som nästan är rosa, och jag kan känna lukter av skog och ängar eller höra människor som skrattar och ger. Ibland knackar det andra på, lite väl påtagligt får man väl säga, så där så att bilder kraschar, lukter försvinner och ljuden tystnar. Kvar blir en klump i magen av oro, en ängslig undran och en insikt om att tillvaron är förgänglig. Kanske till och med hotad och i alla fall väldigt skör. En il av sådan oro for genom magen i morse då jag hörde om de tre terrordåden runt om världen. Vi har hört det förut men det tog mig på en nivå till idag, som för många säkert, och förstås är det för att det kryper närmre de gator vi själva går omkring på, för att de var tre på en gång och för att det verkar finnas så mycket hat bakom dem. För att jag tycker så synd om dem som drabbas. Trots att jag bara vill protestera, skydda mina nära och gömma mig tänker jag också att det måste bli större rättvisa i världen, det måste handla om resurser, tillgångar och frågan om bildning och förutsättningar.


Med dessa inte så lättsamma tankar for jag till stallet i morse igen, men en trött liten stina där bak i bilen. Hoppkurs, hela helgen, och en utav ridskolans sista aktiviteter innan personalens och hästarnas semester. Jag imponeras av ridlärarens nit och kunskap. Hennes mod och tilltro till ungarna som växer av hennes självklara hållning och tro på att alla kan, och ska få vara där på sina villkor. Det är underbart med yrkesutövare som är trygga i sin roll och person. Som kan hantera och hitta ett pedagogiskt förhållningssätt till allt ifrån de mindre och ganska gröna, till de äldre och ganska garvade. Fantastiskt också som vanligt, alla i olika åldrar som är där och har en stund över om och när det behövs.


De mindre och ganska gröna, där min ingår, flyger fram över hindren under lektion nummer två, de lär sig guida, styra och respektera en häst och de lär sig att de kan. Jag hör hur de frågar varandra hur det går, berömma varandra och ser dem klappa om hästarna efter varje runda. De kan saker som en del aldrig lär sig under ett helt yrkesliv. Eller liv över huvud taget, vi är och lär ju även i det privata menar jag.


Själv fick jag ta mig an en skimmeldam som behövde luftas, motioneras och motiveras. Gräsmagen var det stora intrycket och till att börja med var suckarna långa. Men, i sällskap med en fröken travare, på riktigt fina grusvägar och med en lagom ljummen vind i manen piggade hon på sig. Suckarna övergick i nöjda frustningar, och till slut gungade hon fint med lösgjorda bogar och klippande öron. Hästen tyckte om att jobba och var inte sur en sekund när vi kom tillbaka. Jag, morgonrapporteringen till trots, var väldigt tacksam och glad i hela magen.


I bilen hem den lilla stinans bubblande prat om allt hon gjort, kom veckan över mig -  ansökan till forskarutbildningen är inne nu och det formella ska förhoppningsvis bli klart snart, omsorgssverige jobbar fast det är sommar och höstens planering är i full gång. Snart, ganska snart, ska det bli semester ändå. Då ska jag försöka att inte jobba, bara skriva på hästnovellerna och sitta och spåna mig rätt in i himlen. Jag lär bli nerplockad på jorden, som i eftermiddags då den lilla goa kattrackarn här hemma hoppade rätt in i en buske och fick en pinne i ögat. Det hela såg så förskräckligt ut först att jag var på väg till närmaste akutintag, men det gav sig. Nu har han jagat humlor igen och verkar ha klarat biffen. Kattliv fullt av chanser, tack och lov. Nerplockad blir man av barn och djur, inte på det där dystra lite oroliga viset som hemska nyheter gör med en, utan på ett jordande vis. Ett sådant som påminner en om att varje andetag är ett under, att en hästmule i nacken är en ynnest och att en kopp kaffe i solen kan rädda en dag. Verkliga semesterupplevelser.


 


Ha en fin sommar alla, vi hörs vad det lider, vi försöker att inte lida så mycket, utan bara ha det gott, knottfritt och väldigt roligt. 


Susanne Larsson, författare inom funktionshinderområdet och hängiven stallmorsa


 


 

STALLMYS OCH DEMOKRATI
2015-06-10 09:19:10

STALLMYS OCH DEMOKRATI


 


Hjälp, det finns så mycket roligt att göra, och skriva om. Jag drabbas av lust att kommunicera varje gång jag är i stallet, eller som i veckan ute på jobb och träffar människor inom stöd och omsorg. Jag drabbas också bara inåt, mest av glädje, värme och faktiskt, hopp. Det är tur det, sa jag och en vän ihop, för visst finns också det som tar kraft och drar ner en i tillvaron. Men, i stallet, där lukterna, ljuden och det faktiska kravet på fokus gör att vardagen rinner av en, stressen lättar och flyger liksom gråsparvarna upp och sätter sig på en takbjälke kommer andningen ner på normalläge och glädjen kan spira som naturen för den här årstiden. Där blir jag glad av att se hur folk hjälper varandra, skrattar, lyssnar och tycker om hästar tillsammans. Likaså när jag får vägleda någon som har som första strategi att hytta och hota när hästar bara är glada och fogliga. Någon som behöver förstå att det handlar om hästar i ridskolemiljö, som helt förståeligt behöver freda sig ibland, som pressas till att testa gränser och har att hantera många olika mattar och hussar. När de hyttande och hotande upptäcker hur bra det går att lugna en häst med sitt kroppsspråk, med tydlighet och vänlighet och känner sig som den goda ledare de är då och gläds över att de fått hästens förtroende så blir de stolta. De finns de som vidhåller att hästen minsann ska lära sig veta hut men de sällar sig ofta snart till den vänligare (inte att förväxla med mesiga för det funkar inte med en häst, det är ett djur, och kräver tydlighet) stilen och blir en i den stora skaran människor som kan, vet, förstår och gör det med stil:). Min egen lilla unge som är fäst vid stallets extra behövande och därmed krävande ponny tog sig över sin rädsla i veckan och vågade stå kvar när den hon älskar trampade runt, smetade öronen tätt mot nacken och hotade hela världen när sadeln skulle på. Stoltheten i leendet i den lilla ungens ansikte när den nyss drak-lika ponnyn stod lugnt och avslappnat i gången gick inte att ta miste på. Jag säger det igen, en människa, och allra helst ett barn som sätter den självbilden, att man är någon som man inte kan köra runt med och hota, och som också kan trygga upp andra, den låter sig inte köras runt med i andra lägen heller, men det där vet vi som håller på.


Mötet med personal inom daglig verksamhet inom en stadsdel gav också kraft och glädje. Vilket engagemang, vilken reflektion och vilja att lära. Kombinationen av att vilja lära och fortfarande vara nyfiken och lite övertygad i sina grundvärderingar blir fin. Vi pratade om många brukares tillvaro där mål och prat om genomförandeplaner ingår och tänkte kring hur det inte faller oss utan insats in att någon skulle kräva att vi formulerade mål för vår tillvaro, och, om man vänder på det, att det inte heller skulle vara så roligt utan mål, något att sträva mot och få lyckan att uppnå. Själv läser jag i och med mina forskningsstudier mycket om demokratins utveckling, tanken med medborgarskap och om hur allt det där kan te sig om man inte har så lätt att kommunicera. Jag slås av hur jag borde reagera oftare än vad jag gör på att vissa grupper äger arenan, gatan, scenen eller debatten. Inte förrän alla får chans att vara där, på sina villkor, kan vi luta oss tillbaka och gotta oss i att vi har en verklig demokrati.


För övrigt har jag just suttit av. Trött och öm i kroppen eftersom jag inte rider varje dag. Glad och varm för det är något så särskilt med att känna en häst bjuda, länga steget, röra sig avspänt och elastiskt. Det är en sådan fullständig egotripp och jag hoppas att ingen såg att jag log brett ibland. Samtidigt som jag pratade fånigt med den stora herr 17-åringen som gillar att arbeta. Det pirrade i magen på både honom och mig tror jag när vinden tog i och satte fart på våra livsandar. Nu ska jag njuta av stunden, dricka en kopp kaffe och vara glad över att jag andas. Och över att det nu är juni som kan bli soligt och varmt. Allt gott till alla hälsar Susanne Larsson, stallmorsa, rid- och hästfrälst och verksam inom funktionshinderområdet. 


http://www.susannelarsson.nu och http://www.komlitt.se


 


Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,