Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Susanne
Bokbloggen
Jag heter Susanne Larsson och är till största del en hängiven hästmorsa på Järna Ridklubb där min dotter rider. Hästar och ridningens betydelse har alltid varit klar för mig.
En stund på jorden
2016-06-07 07:55:11

En stund på jorden



 


I morse när jag stegade genom sommarhagen för att på ängen allra längst bort hitta en samling sömniga herrar for tacksamheten genom bröstet på mig. Inte bara det, som alltid när jag gör saker jag tycker om, vill jag göra mer. ”Skulle jag inte ha en häst på halvfoder?”, ”Skulle jag i alla fall inte kunna rida två dagar i veckan?” eller, som ofta ”tänk att bo lite mer så här, nära med djur och nära natur?” Jag påminde mig om att vara i nuet och närmade mig de sömniga, solvarma och snart sommarlovslediga ridskolehästarna som förgyller vår tillvaro i veckorna. Min, eller min, min medryttar-på-lördagar-häst Franco, han låg utsträckt med huvudet i en grästuva och hade inga som helst planer på att ut och guppa med mig. De övriga, de som stod och hängde i solen tittade nyfiket, pockade på en godbit, snusade mig över ryggen och såg ut att skratta när jag försökte övertala Franco om att det skulle bli kul att ut och rida lite. Snart var han på benen ändå, den gode gamle Franco, och mumsade på moroten som legat i fickan på mig. Vi masade oss i sakta mak upp emot stallet och fick som vanligt, Franco, inte jag, en massa glada småbarn omkring oss när vi gick in i stallet. ”Får jag klappa!”, ”Åh, vad stor!”, ”Vilken fin häst!”. Småbarn på väg in till ponnyer som ska sadlas, tränsas och göra sitt på nybörjarlektionerna som går av stapeln varje lördagsmorgon. Stämningen är obetalbar. Ögon som lyser, mammor och pappor som kämpar, stallvärdar som myser och hjälper till och som vet att om en stund ska de ta förmiddagens första kopp ute i solen. Själv ska tar jag mig upp på hästryggen så småningom, för första gången på flera veckor efter en hiskelig arbetstopp och en rejäl käk-inflammation som höll på att ta knäcken på mig. Det är underbart, faktiskt, på riktigt, samspelet på hästen, naturen, motionen och hur arbetet utmanar mig, både fysiskt och psykiskt – det gäller att tänka, förstå hästen, koordinera och balansera. Jag tänker på vad jag får skäll om av Carina, min ridlärare sen länge, när jag rider lektion och övar mig, så 46 år jag är. På daggvåt ridbana, med sol i ryggen känner jag att det trots allt, ändå finns stunder. 


En stund var det här om helgen också. Minihoppning som liksom alltid fylldes till brädden med ryttare i alla storlekar. De första, som knappt galopperar självständigt än, som storögda tar sig fram mot ridlärar-Lotta som med van hand guidar både barn, häst och publik. Min unge satt på den heta Pride, som hon nyligen lärt sig rida i grupp och under ”vanliga” omständigheter, som dagen till ära och med läktaren i åsynen tog ifrån tårna och helst hade sprungit genom väggen för att slippa ifrån alltihop. Nervös var han, men med min lilla fia som ändå lärt sig att man måste vara lugn när hästen är rädd, Lottas kloka instruktioner och godmodiga tålamod och en publik som hade vett att vara tyst så gick det bra. Den goa ungen, och många fler därtill, tog sig en efter en runt banan, fick sig applåder, en rosett på slutet och växte flera centimeter. Tack vara supportande föräldrar fick många också en go fika i kafeterian hos Gun, stormorsan som alltid står där, och fikade stolta och nöjda på läktaren när de större ryttarna flög med sina hästar över de upphissade hindren. Tänk vad en ridklubb och eldsjälar som kan något kan åstadkomma. Sådana där stunder som fastnar, betyder något och leder vidare. Mindre fantastiskt och kanske inte så bidragande till växt, är det också att se katten sträcka ut sig i gräset, att själv få slumra till i solen och för en stund lämna måsten, borden och annat som trycker på i vardagen. Snart är det terminsavslutningar, sommarlov, kanske ridläger eller i alla fall någon slags semester. Ta vara på alltihop, det ska jag försöka med.


 


Susanne, ponnymamma som rider 

Stallet balanserar
2016-04-05 08:41:02

Jag jobbar för mycket, och på ständiga ”delade turer”. Sådan är vardagen nu, det handlar om att hinna med att vara mamma, och ibland människa också (jo det händer att jag träffar en vän eller två och låter jobbet ligga) och jag är på en gång tacksam och en gång väldigt trött. Jag vill aldrig jämföra min flummiga doktorandtillvaro med den som på riktigt har delade turer i exempelvis hemtjänsten, eller på riktigt är chef och ansvarar för personal, och brukare, i någon form av stöd- och service-verksamhet, men en kort stund får jag släppa en längtans suck upp ur mitt inre och samtidigt, le som jag gör när jag tänker på att jag fått chans på forskning för funktionshinderområdet, när katten gör en tjurrusning i parken bakom huset och som den värsta boxer vill leka, eller när Uffe Långöra, stallets ibland mest skräckinjagande fux, låter sig övertalas och sakta makar sig vidare dit vi människor vill att han ska gå. Eller när vi människor omkring våra fyrbenta vänner ler mot varandra, i samförstånd, i glädje över det vi är med om, över barnen och den tillit hästarna visar oss. Vi ler lite också över den vår som börjar leta sig in i hagarna, som viskar i jorden om gräset som är på väg, om långa sommardagar, om vila och kanske ro. Jag fjantar vidare och lever på som om det just jag gjorde var viktigt och betydde något. Både i forskningen och i stallet. 


Tacksamheten sköljde över mig flera gånger här i påsklovsveckan. Över ljumheten i vinden, över påsklovs-aktiviteter i stallet då den lilla ungen här fick flera chanser att lära, att växa och att sucka över att man får jobba lite på plats också. Under stalltjänsten som inföll i lördags fick de jobba ordentligt tjejerna, och det gjorde de också. När jag ser och hör dem gå runt och checka av att alla hästar har fått kraftfoder, att hästarna som släppts in står i rätt box, och stolta konstater att de fixat nästan hela stallet själv så skrockar både tacksamhet och stolthet på mig i magen. De tar i, bryr sig inte om hur de ser ut och upplever att de kan ta ansvar, ordna själva och göra gott för andra. Jag kan inte tänka mig en bättre plats att vara på, att fostras på och att bli till en jämlik, självständig och stark (jag har alltid träningsvärk på söndagen då vi haft stallet en lördag) individ på. 


Min lilla unge, inte så liten längre faktiskt, hoppade hetsporren bland ponnyerna en dag och fick privatlektion på den hett åtrådda connemara-ponnyn en annan, den som behöver mycket stöd och korrigering för att spåra, ta sig rakt fram och överhuvudtaget jobba i någon slags form som håller måttet. ”Jag är helt svettig” var kommentaren när jag gick fram efter avslutad lektion. Leendet avslöjade stolthet, och faktiskt, en ödmjuk kommentar kom om att hon lärt sig mycket. Roligt, effektivt, och ja, värdet av väl utbildade ridlärare talar för sig själv. Jag har själv kommit igång med min ridning igen, så där på ”ponnymorsa som aldrig har tid” -nivå men ändå. Efter idel förkylningar och hiskeliga arbetstoppar tog jag tag i saken och har nu ridit ett par pass. Jag blir också svettig, men känner den ilande lycko-känslan som infinner sig när man varit så upptagen av att kommunicera med hästen, med att övertala sig egen kropp att lyda och att hitta flowet, att man inte tänkt en centimeter på jobbet eller sådant som kanske tynger lite i vardagen. Inte lika snygg på ridbanan som horse-show-folket, men ändå, tillräcklig för att förbättra sömnen, hållningen och balansen i tillvaron. Mer rida åt folket. Igen. 


 


Susanne Larsson, ponnymamma på ridskolan, författare till ett antal böcker för funktionshinderområdet och numer kommundoktorand vid Ersta Sköndal

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,