Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Conquistagård
Susanne-Conquistagård
Hej !\r\nKort presentation om mig själv . Susanne Carlson-Lindgren heter jag och driver Conquistagård som enskild firma. Vi föder upp och säljer en större en töltande häst vid namn Paso Peruano, eller som den heter på svenska, om någon vill fördjupa sig att läsa på Wikipedia , Perunask paso häst . Det är från det lilla företagets vardag som jag vill skriva om , dela med mig av tips och egna erfarenheter. Min inställning är att det ibland kan vara motgångar och kännas tungt i de dagliga sysslorna, då är det tänkt att just denna blogg ska pigga upp, låta dig bli inspirerad att inte misströsta, finna lösningar på problemen.
Andra hästminnen från Aleppo
2016-03-14 11:35:18

Andra minnen från  Aleppo


Det blev tyvärr lite konstig svenska  senaste inlägget , detta beroende på att någon mening togs bort och klistrades in på annat ställe. Kontroll  av hela texten  är viktig ! Kanske inte som många som störs, men jag har svåger och svägerska , båda journalister  i Stockholm . De skulle  reagera instinktivt om de mot förmodan besöker ridguidens webbsidan och min blogg.  


Min första och sista hopptävling på arenan i Aleppo.


 Det var inte bara galoppträning utan även hoppträning som  blev av med ridklubben i Aleppo. Vid ett tillfälle  skulle  ridklubben  delta i en utomhus hopptävling ,inne i Aleppo stad.  På en gräs arena, grön dessutom . Här finns pappas super åtta film bevarad.  Jag hoppar min runda lätt , inte så höga hinder och det gick bra, tog mig över fel fritt. Många stod på tå för att se hur det skulle gå för den där utländska tjejen. Jag var ju ensam kvinnlig deltagare som ni kanske anar. Jo , efter sett filmen , ser jag att då jag hoppar sista hindret , hoppar publiken jämn fota och sedan applåderas det. Minns inte att de delade ut pris rosetter eller priser . Någon annan vann den tävlingen.  Detta var inte viktigt för mig , mer att visa för mig själv att jag fixade det.  Därefter skulle vi rida tillbaka hästarna genom stadstrafik och bara det kan ju vara lite nervöst, men hade vi ridit dit skulle vi även klara av att rida tillbaka!  En sak sominte var inplanerat var att ett gäng killar ville tydligen testa mig ytterligare om jag kunde bemästra hästen . En regn av stenar kom farande genom luften bakom min häst. Detta uppskattades naturligtvis inte av hästarna. Mina ridkamrater hjälpte mig och red bakom  min häst som skydd.  Josef, min ibland lite hetlevrade ridlärare, skrek och hytte näven och förbannade deras upptåg. Tack vara snabb uttänkt plan kom vi undan både stenar och bilar utan några fysiska skador. Därefter har det inte blivit några fler hopptävlingar, men orsaken är inte vad som hände då.


 Ju äldre man blir, ju mer tänker jag på hur det kan gå om hästen vägrar hoppet. Min hjärna tänker inte "ja, nu vi ska över "utan mer  hästen får inte stanna , kasta sig för då ramlar jag av. Jag är ingen tävlingsmänniska  som får energi av att vinna. Denna inställning medför att det blir liksom inte värt att ta risken.


 MEN, jag beundrar ryttare eliten mycket , vilket arbete de lägger ner i form av träning mod och tålamod. Jag har sett Lisen Bratt då hon föll av ,såg illa ut....Hon reste sig lite omtumlad och bara gick därifrån. Om ansiktsuttrycket var ansträngt var det säkert  för att hon irriterades över nederlaget inte för att hon slog sig. På så vis har min ringa hoppträning och min endaste hopptävling gett mig en livs erfarenhet om hur det verkligen är, det är jag glad över.


Nedan vår kära hingst Gaucho E.K med 1:a prisrosett, dock inte i hoppning.


 

Mitt hästliv i Aleppo, Syrien
2016-03-10 12:06:19

Mitt hästliv i Aleppo Syrien  1973 -1975


Imorse då jag öppnade mejlen fick jag se ett sådant där "falskt mejl" med ett meddelande, vädjan från en man från Syrien som hade flytt och tagit med alla pengar från casinot som han tidigare ägde med sig . Han har förlorat allt, familj bostad och är nu vägrad att återvända. Han är nu på någon flygplats i Stor Britannien, men ska försöka ta sig till London där han kan känna sig mer säker.  Han vill ha hjälp att placera den "treasure", skatt på millions of dollars som han tagit med sig........  ja, tänka sig vilket erbjudande .......


Men då kommer jag på att tänka på min tid i Syrien , i Aleppo där jag bodde som  tonåring mellan 1973 och 1975 . Min familj, mamma och pappa och syster och några andra svenska familjer , Företaget pappa jobbade för ,byggde silos anläggningar runt om i landet. Vi skulle bo i Aleppo.


Eftersom mitt stora intresse redan då var hästar ,tog pappa kontakt med en armenisk man som hade en ridklubb , eller möjlighet att få rida med instruktioner från honom. Det var ingen direkt ridanläggning utan mer en stenig inhängnad.  Hästarna som skulle ridas var förstås arabisk fullblod.


Smidig och orädd som man var på den tiden, gick det ganska bra att hantera hästarna. Jag kan inte minnas att jag blev avkastad så värst många gånger. Det blev lite galopp och hoppträning . Denna ridlärare Josef var mycket stolt över mig och en dag ville han ta mig och pappa till "landet" utanför storstaden Aleppo. Jag som 15 åring arabryttare, skulle välja ut någon av arabhästarna som var lämpliga för galoppför export till Beirut. Jag minns det hela så kristallklart och jag minns den diabild som jag tror är försvunnen för gott, där jag sitter längst fram med pappa som hedersgäst bland säkert 50- 60 bybor eller som de var, beduiner men inte bara med tält utan även lerhus.  Det var rammadan , fastetid men för min skull gjorde de undantag och bjöd på te med socker i. Det konstiga var att dessa beduiner, skilde sig mycket från de beslöjade svartklädda kvinnor i  Aleppo. Här i denna lilla by , eller samling av enkla hus tält, samlades båda män kvinnor och barn för att se mig rida deras arab fullblod endast med en vanlig repgrimma och en obekväm hemmagjord sadel. Beduinkvinnorna är inte beslöjade och använder färgstraka , dekorerade långa klänningar, lager på lager påklädnad minns jag. De var smyckade med guldsmycken och ibland skinande guldtänder och tatueringar i ansiktet. Detta var ett tecken på att de hade det gott ställt.


För att göra denna berättelse kort, så red jag 3-4 hästar i full galopp genom bosättningarna , på en liten bystig där män, kvinnor och barn kantade som nyfikna åskådare längs med. Därefter skulle jag, "lilla specialisten" tala om för herrarna vilket häst som var mest lämpad för export till Beiruts galoppbanor..... Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte där... .....gick jag efter färg...... eller  vad var det?


Beduin av ordet badwi av badu=ökeninvånare


Jag tog del av en artikel av Göran Börge, Svenska dagbladet 23/1 2005 "beduiner i en brytningstid". Beduinerna  håller visst på att försvinna/minska i antal.  Där i hans text står det bekräftat  att "dessa beduinkvinnor aldrig är beslöjade och har en  friare ställning än sina systrar på orten"  det han skrev 30 år senare, 2005 då han besökte Syrien, verkar det vara som då jag besökte "landet" utanför Aleppo.

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,