Sök på allt som har med hästar att göra
Månadens Ridklubb
Rösta här!
 
StartArtiklarBloggarKöp & säljPrylnyttTips & tricksRid-TVRedaktionenPanelenNyheter
Carolines blogg
Carolines blogg
Tankar om hästträning..
2015-12-09 09:24:45

Tankar om Hästträning.


Hästskötsel, hästträning, läderarbeten, aloevera visningar, - Oj vad tiden rinner i väg!


Jag är ingen expert eller något proffs på något sätt, här vill jag bara dela med mig lite om mina tankar gällande hästräning.


Genom 30 år av hästägande och hästföretagande så har jag hanterat många hästar, många fler än jag kan räkna både egna och andras med varierande resultat, här kommer lite tankar med erfarenhet av dessa hästar som jag är så tacksam över att få ha lärt mig av , både om hästar och om mig själv.


Många bollar i luften kräver en hel del jonglerande och i bland kommer det stormiga vindar som gör det till en större utmaning att hålla bollarna på plats.


Vi har nästan full beläggning på hästpensionatet, åh vad det är roligt!


 Faktum är att jag nu har ca 6 timmar hästskötsel dagligen, vi har 5 olika grupper med hästar vissa på lösdrift, vissa på box nattetid.


Allt från shettisar till stora varmblod på 178 cm i mkh, massor av olika raser  och åldrar på hästar och olika förutsättningar och bakgrunder på hästarna och deras ägare.



Hos oss händer det alltid mycket, gården är trots sin grundläggande fridfulla atmosfär full av liv och rörelse.


Detta ger våra besökande fyrbenta kunder nya upplevelser dagligen och faktum är att de får en ofrivillig miljöträning vare sig vi planerat det eller ej.


Att vänja sig vid traktorgrävaren och traktorn som utför diverse arbeten på gården dagligen är erfarenhet nr 1 som alla stöter på, ofta är det många hästar som tycker det är lite läskigt med de stora maskinerna , ja iallafall tills de inser att mat och vatten kommer med de där maskinerna och snart så flyttar de knappt på sig när maten kommer brummande.


Diverse byggprojekt pågår ständigt och geringssågens gälla ylanden vänjer det sig snart vid.


Att bli ledd förbi brasan där vi eldar ris och skräpvirke är en annan utmaning som vissa hästar tycker var urläskigt men efter några promenader förbi så inser de snart att det nog inte var så farligt.


När vi övningsskjuter älgstudsaren, hoppar de flesta högt första skottet.


 Lustigt är att många hästar faktiskt springer mot ljudet, och det är mycket intressant att se hur de olika grupperna reagerar olika.


Gemensamt är att är det bara en häst som är van i gruppen som tar det lugnt och är van så är det snart inte en häst som reagerar på övningskotten.


Vi är ju naturligtvis på ett avskilt ställe när vi gör detta men det roliga är att man därifrån har bra uppsikt över flera hagar samtidigt så man ser vad som sker.


Sedan brukar man efter några rundor bara få en blick som säger - Jaha ni igen, är ni klara snart?


Det här med att observera hästarna i hagarna är mycket intressant!



Har du möjlighet att göra det, så ta chansen.


Man lär sig otroligt mycket om hästkommunikation bara genom att observera hästar i grupp på större ytor där de själva kan bestämma, har möjlighet till att komma undan om de vill busa och sträcka ut i full galopp om de vill och kunna variera sin dag med att beta på fält eller i skogen.


Ofta ser jag unghästar leka med föremål, pinnar och grenar som bärs runt i munnen, släpas på och ofta står de och kastar föremålet upp och ned med huvudet. Har man råkat glömma ett grimskaft eller foderhinken kan de roa sig en hel dag med detta.


Nyfikna och uppfinningsrika är våra hästar naturligt, och ju mer saker de kan leka och pyssla med i hagen desto säkrare och tryggare häst blir de i situationer där man verkligen behöver det, som på tävling och träning och uteritter.


Det är spännande att se hur hästar kan ändra beteende beroende på vad för ledare som finns i flocken.



 Detta är något som jag ser väldigt ofta. Byter man hage och konstellationer kan vissa ranglåga hästar plötsligt klättra upp till en ledarposition och tvärt om allt beroende på hur ledaren i den gruppen agerar.


Har man en lugn säker ledare med ett trevligt sätt blir gruppen balanserad och väldigt lugn, artighet praktiseras och respekt praktiseras hästarna emellan.


Är ledaren lite osäker och behöver hävda sig aggressivt, blir gruppen därefter och alla hästar nedåt i rangordningen beter sig mer som ledaren är de ska flytta på en annan häst med lägre rang.


 Detta är något som vi som hanterar hästar bör ha med oss i bakhuvudet, för när vi umgås med vår häst så tränar vi den om det så bara är att leda den ut och in från hagen, kratsar hovar eller byter täcke.


Hur vi,  som ju faktiskt är den ranghöga ledaren i detta sällskap beter oss speglas detta av hästen.


Det har så enormt stor betydelse för hur din häst ser dig.


Självklart kan man tycka och ändå så är det något som man borde tänka mer på.


Att be sin häst på ett artigt respektfullt sätt,  ger respekt och artighet tillbaka.


Konsekvent i allt så hästen vet vad som förväntas, regler som ska följas skapar en trygg häst.


Att träna (och allt vi gör med våra hästar även utanför ridhus och ridbanor med eller utan utrustning är faktiskt träning) när man är förbannad eller upprörd gör bara skada.


Då är det bättre att gå en sväng ta några djupa andetag och återvända till din häst med ett annat sinneslag, jag lovar att det funkar bättre då.


Hästarna visar sin rangstatus genom att flytta på varandra, det ser ni om ni sätter er och studerar dem i hagen.



Om min häst går över mig , släpar mig i grimskaftet och inte flyttar sig för mig så kan jag faktiskt inte förvänta mig så mycket respekt när jag sitter i sadeln heller.


Att studera dem och tänka som en häst, gör allt mycket enklare, löjligt mycket enklare om man bara vet vad man ska titta efter.


Om man tar sig tid att läsa sin häst, inte bara ge order till den utan läsa av och fråga tydliga frågor och ge den tydliga svar så undvikas många missförstånd.


För när det inte riktigt går som det ska är det missförstånd i kommunikationen, en häst lever här och nu det hämnas inte och är inte elak medvetet om den inte känner att den behöver försvara sig.


Jag får ofta en beskrivning av de hästar som kommer hit och väldigt ofta så ändras hästen och stämmer inte riktigt på ägarens beskrivning. Detta beror INTE på att ägaren inte känner sin häst eller har misstolkat den, ägare känner alltid sin häst bäst!


Men när förutsättningarna förändras så ändrar sig hästen med dem och det är inget man ska förvånas över ,anpassning till miljön är en överlevnadsstrategi.


Tag inte för givet att alla upplever din häst så som du upplever den, den kan bete sig olika och det gäller att vara vaken och uppmärksam.


Så bli inte förvånad om din häst beter sig annorlunda i en annan hästgrupp, eller för den delen med en annan människa.


Om man åker och provrider en häst inför köp och det går utmärkt hemma hos säljaren , men när man får hem den och ingenting funkar så är det faktiskt inte jättekonstigt.


Du är ny för hästen , dina signaler är annorlunda, stallet är annorlunda , hästkompisarna är nya.


Vi tar ofta hästen för givet, att den är vårt motionsredskap som bara ska leverera dag efter dag, den ska vara trevlig och snäll oavsett omständigheter.


Detta är ingen självklarhet, det handlar om träning, miljöträning, träning i kommunikation.


Så här i juletider så pratar vi om att respektera varandra, visa omtanke och kärlek.


Det skulle vi göra alltid och alltid med våra djur, att behandla andra så som du skulle vilja bli behandlad är alltid ett vinnande koncept.



Om hästen inte gör vad du vill, frågade du då frågan rätt?


Förstod inte din häst dig?


Kan den inte utföra det du vill utan att det gör ont någonstans?


Eller var du respektlös när du bad om respons, eller bad du ens ?


Kanske var du ohövlig nog för att hästen ska känna att den behöver försvara sig, eller fly i från dig?


Eller var du så tråkig och intetsägande att den söker något roligare att göra?


Tro mig, det finns gånger jag har varit alltihop genom alla år med hästar och när man börja fundera över vad som inte fungerade vid de situationerna då det inte gick som det skulle så ser man ett tydligt mönster.


Vi människor lär av våra misstag ( förhoppningsvis) och om det är något som är självutvecklande så är det att arbeta med hästar för där får man svar på tal!


OM man vill och lär sig se vad hästen faktiskt säger till oss, förståss.


Ta lite tid på julledigheten och studera din häst i hagen, det är kul och lärorikt.



Ge din häst hövlighet och ett trevligt lugnt ledarskap med tydlighet och  konsekventa regler i julklapp, det kommer gå lysande i träningen oavsett om det är hoppträning , dressyrpass eller träning vid hand. Samt när ni pyssla om varandra i stallet.


Ha roligt med din hästkompis och kompanjon ni är ju ett team, du bestämmer men ni är ett team, se till att ni är ett kul team.


Jobba med roliga varierande uppgifter det stärker er teamkänsla.


Ett öppet sinne och nyfikenhet på alla träningsformer öppnar dörrar för alla discipliner inom hästsporten.



Jag tror fullt och fast på att våra hästar lär oss bli bättre människor bara vi låter dem göra det och om vi tillämpar lite av detta på varandra tror jag att det kommer bli en trevlig jul!


Allt gott önskar vi både tvåbenta och fyrbeta på gården och en riktigt god jul!

Att säga farväl till en gammal vän..
2015-10-06 19:08:03

Att säga farväl till en gammal vän..


Den dagen kommer då oundvikligen, där man som djurägare måste ta det tunga beslutet att låta sin vän gå vidare.



Ibland sker det snabbt och drastiskt, genom skada eller sjukdom. Ibland är det helt enkelt så att den gamle inte orkar mer, och det är din plikt och skyldighet som djurägare att ge din älskade vän ett värdigt slut.


Detta är en hedersbetygelse till en äkta trotjänare och vän sedan 21 år tillbaka.



Han har följt mig hela mitt vuxna liv och hela mitt liv som hästföretagare, på sätt och vis är det en era som går i graven med denna häst.


1994 köpte jag honom som litet föl, en smäcker ,liten (150cm i mkh ) svart nordsvensk bruks häst med mjölmule, en vänlig själ och kloka bruna ögon.


 Det var den andra hästen jag red och körde in själv och planen vara att han skulle bli en avelshingst och en häst som bara jag själv skulle rida i min blivande verksamhet. Ja det var min tanke som naiv 18 åring, med hästföretagarplaner.


Nå, nu var traven inte så vägvinnande och mankhöjden i minsta laget för en avelshingst och trots att han fick 5 år som hingst så blev det inget med detta. Men exteriör åsido hans psyke hade behövts i aveln, och många gånger har jag ångrat att ingen avkomma blev efter honom.


Lika snäll hingst som valack var han och medverkade under alla år jag bedrev turridningsverksamhet, dock fick hans vänliga trygga sätt, tjäna andra än hans matte då jag själv istället fick rida den heta kallblodstravaren, eller den bråkiga nykomlingen, eller den hästen som behövdes ridas till just då , i täten på turerna för att få säkra turer med nöjda kunder.


Och nog gjorde han sin ryttare nöjd alltid, läste av och fick den otacksamma uppgiften att lyfta sneda ryttare rätt, stå ut med både vana och ovana, rädda och kaxiga ryttare genom åren.


Istället för min privata nr 1 häst blev han företagets stabila punkt och tyvärr fick han aldrig bli min nr 1 i utbildningen heller, andra hästar plockade snabbt in men han fanns alltid där som det säkra kortet, tryggheten.


Hade jag bara lagt hälften av den tid jag gjorde på honom istället för en del andra hästar hade han kommit längre med honom än vissa av dem med. Han med sin vilja att vara till lags och sin arbetsglädje.



Jag hade lovat att aldrig sälja honom och det var självklart att han skulle vara kvar när firman ändrade inriktning och de andra turhästarna såldes.


Vid min skilsmässa, blev jag tvungen att sälja alla mina hästar för att ha råd att köpa ut min del av gården,  alla - utom honom ,det var otänkbart.


Och vid tillfällen i livet då jag behövde styrka , var en skogstur barbacka på en lurvig svart nordsvensk på vindlande skogstigar i full galopp, balsam för själen, säker på foten som den skogshäst han var.


Och matte fick känna sig fri och vild som Ronja rövardotter.


 På senare år har han arbetat som en trygg flockledare som mottagigt nykomlingar med sitt rättvisa lugna men bestämda sätt. Ovärderligt i en verksamhet som vår.



 För att inte tala om hur väl  han tagit hand om mina döttrar och guidat dem in i hästarnas värld, med sin breda rygg och milda sätt.


Vi har kallat honom Kungen, chefen, the Old boss ..



Men nu har kungen abdikerat och lämnar ett tomrum efter sig som blir svårt att fylla.


Men om någon är värd ett värdigt slut så är det denna häst.


När hårremmen mist sin lyster, livsgnistan falnar och det bara är trötthet kvar då är det dags att ta farväl, hur ont det än gör i mattes hjärta.


Att ta själva beslutet är det tyngsta (när det inte rör sig om en akut situation)det är så lätt att skjuta upp, intala sig att det nog blir bättre.


Svårigheten ligger i att kunna avgöra när det är dags i från djurets synvinkel, sätta sina egna önskningar och behov åt sidan.


Det är långt i från den första häst som detta beslut gäller och jag vet att det är långt ifrån den sista heller, men få hästar har följt mig i 21 år och att släppa taget är svårt.


Av erfarenhet blir man vis sägs det , men att ha varit med och tagit bort många hästar genom åren , både egna och andras gör det inte lättare. Jo rent praktiskt förståss men hästar är själsliga varelser och det tar hårt när det går bort.


Ett snabbt värdigt slut här hemma på gården är en självklarhet , ingen av de hästar jag behövt ta bort har lämnat gården levande, att deras kropp forslas bort och bränns har mindre betydelse. Att det sker på ett humant och snabbt sätt är det viktigaste.


 Det är inget man vänjer sig vid hursomhelst, även om jag vet precis vad som väntar mig både praktiskt och när det gäller saknad och sorg.


Jag ger mig själv tid att få vara ledsen, men sedan kommer en ny dag och det är dags att fortsätta och gå vidare.


Hästar lever här och nu och det borde vi själva göra mer, njuta av nuet.


Minnas men inte älta, förutse men inte oroa sig för framtiden.


Jag fick ändå den bekräftelse jag behövde, att jag tog rätt beslut.



Tagen av min tankar på när och hur och om detta skulle ske ,gick jag i veckan ut i hagen, där han stod och vilade i morgonsolen. Många tårar föll där och då när jag kramade en svart lurvig hals.


Jag satte mig ned hos honom och tröstades av en mjuk mule som snusade mot min kind, när han sedan lade huvudet på min axel och slöt ögonen fanns ingen tvekan längre, han var klar, färdig att gå vidare.


De sista dagarna har han fått tillbringa i stohagen som ensam kung bland damerna, ingen konkurrens om uppmärksamheten, hela haremet för sig själv och det är väl det minsta jag kan göra för honom.


Så tack min vän, för allt stöd du gett, för trofasthet och aldrig sviktande förtroende. Vila i frid min vän och hälsa de andra som springer vid din sida på de evigt gröna ängarna, jag minns dem alla och kommer minnas dig med värme.


I minnet finns du kvar, de milda mörka ögonen och  din vänliga godmodiga själ.


Du har lärt mig mycket och stöttat mig än mer.


Tacksam över att haft förmånen att känna en sådan häst utan och innan, går jag nu vidare och det slår mig att det för första gången sedan jag var 13 år inte finns en nordsvensk bland mina hästar.


Det står klart att en ny tid väntar..

Ridguiden.se - Allt för hästintresserade

Hästavel, Hästfoder, Fodertillskott, Hästförsäkring, Hallar, Manege, Hovslagare, Hyra häst, Hästlastbil, Islandshäst, Körning, Ridbana, Ridklubbar, Ridskolor, Ridläger, Stallinredningar, Sadel, Hästtransporter, Tävlingsskåp, Ridutrustning, Hästutbildning, Hästvård, Ponny, Storhäst, hästtäcke, islandshäst, western, handikappridning, utbildning, ridstövlar, hästtäcke, ridklubb, utrustning,