Phu… kan det vara så att jag är på väg ut ur min vinterkoma?

Eller så har jag bara fått mitt dåliga samvete påspätt av en viss svåger.

Jag ska i alla fall göra ett försök till att skriva lite mer ofta än sällan vilket varit fallet senaste månaderna.

Idag var det 13 minus igen!! Vi har en regel att det rids inte om det är kallare än 5 minus, vi gjorde några tappra försök i början av vintern men insåg att det är inte värt att nästan grina av smärta i händer och fötter för att guppa omkring lite oinspirerat i ridhuset.

Fanta har äntligen börjat se lite dräktig ut vilket känns skönt då man faktiskt har tvivlat lite på den här dräktigheten med olika bud på ultraljuden, men nu rör det sig till och med där inne och man ser en början till mage på den lilla smala hästen.

Nån som inte är så smal däremot är Washington, han är nog sympatigravid med sin hagkompis för hans mage växer snabbare än hennes.

Aja har tänkt rida dressyrallsvenskan på honom till våren och nu ser han ut som en riktig dressyrhäst med valkar både på nacken och rumpan.

Vi har beställt en resa till Grekland nu, 3 juni bär det av en vecka till Kreta, ganska långt kvar men det är det som gör att man står ut nu med vintern.

Man ska inte gnälla så mycket kan tyckas, det blir inte bättre för det men jag kan inte hjälpa det.

Jag är ingen vintermänniska utan fryser konstant hela tiden, det spelar ingen roll hur mycket jag klär på mig jag vill bara sitta inne och äta godis, vilket inte är bra för min mage och speciellt inte för aen kommande bikinisäsong.

Några här på jobbet har startat en biggest looser tävling, den går ut på att alla har vägt in sig här och sen mäter dom viktminskningen i % med utgångspunkt från respektive startvikt.

Jag behöver nog inte gå ner i vikt, men jag ska hänga på och försöka äta lite nyttigare, tror att jag kanske blir lite piggare om jag slutar leva på godis och chips.

Det kan aldrig vara enkelt, nej för det har vi Murphys lag som ser till.

Veterinären kom upp i fredags för att göra ultraljud på Fanta, nu skulle vi äntligen få veta! Men icke sa nicke, för hon kunde nämligen inte se något foster och då är hon väl inte dräktig då kan man tro, men se det kan man inte vara säker på för hon kändes nämligen lite dräktig och hon som undersökte henne var inte så rutinerad så hon vågade inte säga om hon var dräktig eller inte.

Så det var bara för Maria att ringa på telefontiden efter helgen och boka in ett nytt ultraljud med en veterinär som är lite rutinerad på det här med undersökningar.

Så imorgon förmiddag blir det ny undersökning i stallet och förhoppningsvis ett klart besked.

Det ska bli skönt att få veta om man ska köra igång med ridningen lite mer ordentligt eller om det blir gymmet som får se till att jag inte tappar formen helt under vintern.

Ikväll blir det inget stall för mig då jag måste gå på cirkus, jag tycker inte om det men jag har inte så mycket val då den här cirkusen har det smarta upplägget att involvera hela min sons skola i föreställningen och med andra ord är dom garanterade att minsta antalet betalande gäster åtminstone blir hela Nols föräldraskara  med syskon och övriga bekanta.

Jag ska även tvinga med mig övriga familjen som i nuläget består av min 19- årige son och hans kompis (som tydligen bor hos oss nu) och min pojkväns 19-åriga lilla syster från USA som fått för sig att hon vill prova att bo i Sverige (hur man kan vilja byta Florida mot Sverige!!) och också bor hos oss.

Trångt ja det kan man säga men ganska trevligt. Igår fick hon följa med till stallet och hjälpa till med mockning och diverse göromål och hon var överraskad över hur fina och välskötta våra hästar var, i USA är inte hästhållning lika som i Sverige, tex så berättade hon att dom stallen hon varit i så mockas det bara en gång i vecka och hästarna ser allmänt ruggiga ut i pälsen. Antagligen så är vi ganska noga med djurens välbefinnande över lag i Sverige tror jag.

Idag är det äntligen dags!!

Fanta ska ultraljudas hemma i stallet för att se om det finns något där inne, jag har ställt in mig på att hon inte är dräktig antagligen för att inte bli besviken, så jag har redan börjat planera att jag ska börja träna och tävla igen inom en snar framtid.

Hon har dock varit slö som en ko dom senaste veckorna och jag hoppas för hennes skull att det är för att hon är dräktig annars blir det spö och sporrar redan på lördag morgon.

Det har inte känts så motiverat att rida dom senaste veckorna pga det då man inte har lust att ta den fighten med henne om hon mot förmodan skulle ha legala skäl att vara trött, så det ska bli skönt att få ett svar idag.

Eftersom jag som vanligt har för mycket att göra på jobbet så får jag inte veta hur det har gått förrän Maria behagar komma hem och finnas tillgänglig på sin hemtelefon.

Att man kan ha mobilen med sig, påsatt och laddad har tyvärr gått min kära syster förbi fullständigt.

Det nya fina gymmet har äntligen öppnat i Nol och det är underbart att kunna gå bort och träna igen ett par kvällar i veckan, man kan ju tro att det räcker med jobb,hästar och barn som sysselsättning men icke för mig.

Jag har lärt känna mig själv och vet att jag mår bäst av att ha fullt upp hela tiden och man blir faktiskt piggare och gladare av att träna fysiskt, folk som säger att dom inte orkar träna vet inte hur fel dom har, det är snarare så att jag inte orkar att inte träna, har försökt att knö in åtminstone 2 pass i veckan sista 3 veckorna och jag känner mig redan piggare.

Ikväll ska jag bli bjuden på Langos hos en jobbarkompis som har bjudit hem 17!! Tjejer till sitt hem, Gud vilket kackel det kommer bli men roligt.

Nu är det dags att ta tillbaka kontrollen över mitt liv känner jag, och ett första steg blir att börja skriva igen!

Jag har fått större områden och befogenheter inom mitt jobb vilket också betyder mer ansvar och mer press.

Jag har varit alldeles för stressad sista veckorna pga det och droppen kom häromdagen.

Jag har mina rutiner när jag kommer i på morgonen, sätta på datorn,byta till arbetsskor, ta fram kalendern och telefonen och helst ska allt göras simultant, när jag sen sätter mig på stolen så upptäcker jag att jag knäppt upp byxorna och håller på att ta av dom istället för skorna, det fick mig att börja fundera på vad jag håller på med så sagt och gjort jag gjorde en plan för att börja beta av mina göromål ett i taget och hålla fokus på en sak åt gången.

Så nu känns det faktiskt redan mycket bättre. På hästfronten är det ganska lugnt däremot, vi håller tummarna att Fanta fortfarande är dräktig.

Hon var ju det på 16 dagars kontrollen men det behöver inte betyda så mycket eftersom hon resorberat efter det förut. Hon ska kollas på 90 dagar och det är fortfande 1 ½ månad kvar så det är bara att hoppas.

Det känns inte som hon är dräktig då hon är superpigg igen, jag har ingen jätteerfarenhet hur dom är när dom är dräktiga men Filippa blev så himla lugn och beskedlig när hon var dräktig.

Vi har i alla fall börjat försöka sätta igång henne lite mer och hon rids nästan varje dag nu, man får väl ta det lite halvlugnt fram till nästa koll men skulle hon inte vara dräktig så är det ju skönt att kunna köra på lite hårdare direkt. Washington har börjat sin karriär som dressyrhäst nu ihop med sin matte Alexandra och debuten på Jennylund gick över förväntan med placering direkt så det kan nog bli riktigt bra, även om han är lite liten så tror jag dom kompenserar det bra genom att det ser så prydligt ut när Alexandra rider och han rör sig inte så tokigt.

Men idag är det fredag och jag ska skynda mig hem för att gå på bio med min Michael som fyllde 19 år förra  helgen, hjälp vad fort det går, det innebär att jag egentligen är mycket äldre än jag oftast känner mig.

Äntligen är körningarna till Ale-djurklinik slut, för den här brunsten ialla fall… nu är det bara att hålla tummarna att hon är dräktig den 7/8, och att det bara är ett ägg som fastnat.

Det blir lite si och så med ridningen nu känner jag, man rider mest för att hon inte ska bli helt förvildad och motivationen är inte den högsta. Men om hon nu bara är dräktig så ska vi nog börja rida lite mer, det blir ju ingen hoppning men hålla igång henne hyfsat ska nog gå bra. Det är ju inte precis att man ligger i ryggläge själv i 9 månader när man är gravid så det är nog bara bra för henne att vara igång. Washington är ialla fall igång och om Alexandra kommer igång med hoppträningar snart får jag väl nöja mig med att titta på i ett år.

Enda fördelen med att det är lugnt på hästfronten är att jag hinner med att jobba en hel del och det kommer nog bli mer av den varan framöver då vi ska börja säga upp folk här snart och vi har massor att göra, en märklig ekvation men det är ju så det ser ut nästan överallt.

Dom företagen som inte är drabbade av konjunkturen passar ändå på att rida på vågen och skära ner.

Ett legalt sätt att göra sig av med vissa och rensa ut.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev, men det har sin förklaring.

Då jag åkte till USA en vecka efter Grekland så har jag behövt ett par dagar på mig sen jag kom hem att jobba bort min jetlag och en envis förkylning (eller svininfluensan som dom hävdar att jag har på jobbet).

Jag hade ju hoppats att Fanta skulle vara dräktig och klar när jag kom hem då det ena tvillingägget hade försvunnit men dom fortfarande såg något vid min avfärd på ultraljudet.

Sån tur hade vi inte, jag åkte ner i måndags full av förväntan att dom skulle kunna se ett hjärta och konstatera att allt var klart, men nu hade hon tyvärr gjort sig av med det ägget också. Det blev en hormonspruta för att få igång brunsten och ny koll på fredag vilket inte var så lägligt då vi hade tänkt att åka ner till Falsterbo på torsdag kväll men det är bara att tänka om och åka på fredag morgon istället.

Vi har i alla fall kommit igång lite med ridningen den här veckan och det känns skönt då jag känner mig helt förslappad efter all semester och god mat jag fått i mig.

Washington är som en boll då han inte bara fått mage på betet utan har lagt det överallt ser han nu ut som en miniardenner, men det är väl bra att ha lite å ta av när gräset krymper.

Det är vad jag intalar mig själv i alla fall då det gäller vad jag ätit på mig under dessa veckor i Fastfoodlandet over there.

Jag börjar redan få lite ångest över att inte kunna rida riktigt på ett helt år, känns som man precis kommit igång när det blev tal om betäckning, så jag har garderat mig och köpt ett gymkort på gymmet som ska öppna i Nol till hösten.

Nu ska jag återgå till jobbet så jag kommer iväg i tid,

Nu har man landat! Vi landade i och för sig redan i måndags morse med flyget men nu har man landat mentalt också.

Det var en härlig vecka på Rhodos med 35 grader varmt  och en och annan öl. Jag kom rakt in i kaoset här på jobbet så dagarna bara försvann och till saken hör att jag hastigt och lustigt ska åka till USA nästa tisdag på 2 veckors semester så det känns inte riktigt som jag kommer komma till botten av allt jobb som hopat sig här innan det är dags att åka och låta mailen växa igen.

I onsdags var det iaf dags för Fantas ultraljud!! Om hon var dräktig? Ja! Dubbelt upp dessvärre så det blir nytt ultraljud på måndag för att se vad som hänt med äggen, tvillingar är inget man vill ha då det sälla slutar lyckligt för hästar. 50% chans är det tydligen att det ena ägget slutar växa och absorberas och allt blir bra, men annars får man gå in och klämma sönder det ena ägget och Fantas ägg låg naturligtvis nästan på varandra så risken att båda dör är stor.

Men men .. hon är ju tydligen väldigt fertil så då får vi väl inseminera om henne och hålla tummarna igen.

Viken helg jag har haft! Startade resan till Stockholm klockan 24.00 i fredags för att sträckköra till Stockholm och närvara på Gants rea, vi var framme vid halv 7 på morgonen och då var kön redan 500 meter lång, man kan tro att det var den första och sista klädförsäljningen någonsin, folk var helt galna. Hittade lite fynd och lämnade sen Stockholm vid 15.00 för att försöka sträckköra hem och sen närvara på en jobbarkompis fest på lördagskvällen (utklädd till hippie).

Det blev ingenting med det kan jag berätta, körde in i Nol vid 21.00 på kvällen och då kände jag mig sjuk av trötthet, jag är tydligen inte 20 längre..hmm.. det blev en halvtimme i soffan och sen sov jag som en stock i tolv timmar.

Vaknade med nackspärr och ryggvärk på söndagen och konstaterade återigen att jag nog inte klarar så mycket som jag gärna vill tro, efter att ha softat en stund på Marias altan i solen så blev det iaf en tur till stallet.

Maria var ju iväg och inseminerade Fanta på lördagsmorgonen så vi tog en lugn tur i skogen för att inte anstränga henne för mycket, (vet inte om det spelar någon roll egentligen, det är ju inte så att man själv lägger sig blickstill i sängen från första dagen man är gravid men det är väl bäst att ta det säkra före..) och sen var det typ 30 grader varmt så det var lagom att bara ta det easy.   

I måndags morse var det dags att åka ner till Ale djurklinik igen för ultraljud, hon hade släppt sina ägg så någon mer inseminering blir det inte på den här brunsten utan nu är det bara att hålla tummarna till den 17 juni då hon ska kollas igen och antingen är hon dräktig då med Nobel från http://www.gransbostuteri.com/  eller så blir det ny inseminering.

 Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag och Max ska till Grekland ihop med Maria och hennes familj, det ska bli underbart att komma iväg och slippa jobbet en vecka.

Det behövs lite vila efter all turbulens här med varsel och andra tråkigheter.

Det blir pappa och Kicki som får passa hästarna och min hund Tess under tiden och har dom tur så blir det nog betessläpp vilken dag som helst vilket innebär mockningsfritt ett tag framöver.

Ibland blir det långt mellan gångerna här känner jag.

Det beror tyvärr inte på att inget pågår i mitt liv utan att det är lite för mycket på jobbfronten och för lite hästar i mitt tycke.

På hästfronten är det lite bättre,

Maria ska träna dressyr imorgon igen så det ska bli roligt att se, sen ska vi ju ner till Ale djurklinik imorgon för att se om det är läge att inseminera snart.

Antagligen blir det på lördag och då får Maria åka själv då jag ska till Stockholm.

Det har varit lite tunt med ridning för min del då jag legat sjuk i ett par dagar men igår blev det en lite tur och det var härligt att bara rida ut i blåsten och slippa tänka på tråkigheter en stund, som varsel,jag känner mig fortfarande lite sjuk, bilen fick lösas ut från verkstaden igår igen för en ansenlig summa pengar, elräkningen var gigantisk.

Nej nu får det nog räcka med självömkan en stund.

Kändes som jag var den enda i Västsverige som hade ett jobb att uppsöka imorse!

Helt tomt på vägarna, ganska skönt i och för sig och med tanke på regnet utanför så kan man ju lika gärna få in lite pengar till sitt konkursbo.

Igår var det i alla fall strålande sol och hyfsat varmt vilket var tur eftersom vi hade den stora städdagen på stallet. 13.00 samlades vi alltså, en ganska stor skara bestående av hästägare med bihang (barn,pojkvänner och föräldrar). Jag åkte på sadelkammaren och foderrummet ihop med en tjej till och Maria som slöt upp senare då hon jobbade först.

Vi började med att bära ut precis allting och sen skura väggar och hyllor, jag tror inte jag sett så mycket spindlar på en och samma dag någonsin, det är inte det att jag är speciellt rädd för dom små krypen men när dom blir i hundratal och börjar springa över mina händer för att undkomma skurborsten så blir det lite obehagligt.

Det tog till sju på kvällen innan vi kände oss nöjda, men då var det ganska fint måste jag säga och det blev en stor hög till Roland att slänga.

När alla städat klart och sommarhagen var färdigbyggd så bjöds det på grill av Anne och Roland, till allas glädje då man blir rätt hungrig av att kroppsjobba en hel dag så det smakade ljuvligt.

Jag åkte hem vid 8 och skulle då ha med mig Max och hans kusin hem som varit med hela dagen och vad dom gjort vill jag knappt veta med tanke på hur dom såg ut!

Jag har ju glömt berätta att Maria tränade Dressyr för en instruktör för första gången på Fanta i söndags, det var jättekul att se henne från backen då det oftast är jag som rider Fanta och Maria Washington när vi är uppe ihop så ser jag aldrig hur hon ser ut under ryttare.

Hon såg kanonfin ut! Hon börjar bli lite stadigare och har lagt ut lite så hon inte ser så klen ut längre vilket gör att hon ser riktigt tjusig ut(lite partisk bara) stundvis.

I måndags var första gången jag såg något på Fanta som skulle kunna tolkas som brunst!

Så det blev samtal till Ale-djurklinik direkt och en tid i tisdags morse.

Väl nere så blev hon undersökt och Lotta (veterinären) kunde konstatera att dagen innan hade varit optimalt för inseminering, såklart! Men nu vet vi i alla fall hur hon ligger till så om 16 dagar ska hon ner igen för att undersökas och då förhoppningsvis kunna insemineras dagarna efter, det är bara att hålla tummarna. Det som är tråkigt är att man lite granna tappar motivationen att fokusera på träningen men det är bara att rycka upp sig då vi trots allt kommer kunna rida henne i många månader till, hon mår nog bara bra av att röra sig och hålla sig i form(för att inte tala om mig och min form inför beach-09).

Idag ska jag nog ta en tur i skogen med Maria och Washington då solen skiner och jag är lite trött efter en hård arbetsvecka, det är så skönt att åka upp på fredagar och känna lugnet av att inte behöva stressa hem inför nästa arbetsdag.

Normala människor tycker antagligen inte att ett stall är bästa sättet att fira fredag på men det tycker jag.

Fanta och syster Kicki i Partille

Igår bar det iväg till Partille Ridklubb för en lokal tilldragelse innehållande för vår del en 1 meters rund samt en 1,05 meters runda.

Vi lämnade starrkärr vid 10.30. jag, storasyster Kicki och Fanta för att vara i god tid till första start, lite väl skulle det visa sig då vi fick vänta ett par timmar på vår tur.

Så vi fick roa oss med att se nästan en hel klass i lugn och ro, det är otroligt vad mycket olika typer av hästar och människor det finns, när man är på tävlingar på lite högre nivå så är alla ganska likvärdiga ridmässigt och dom flesta har välridna fina hästar och flertalet rids på vanliga tränsbett men på lokal nivå är det verkligen ett stort spann på det tex, så har väldigt många mängder av blingbling på hästarna i form av spännande utrustning och bett som man inte ens trodde existerade.

Det kan ju inte vara möjligt att en sån stor del av dessa hästar behöver så avancerad betsling, sen sitter dom och smackar samtidigt som det dras i tyglarna och blir upprörd över att hästarna studsar och far omkring helt hysteriskt inne på banan.

Vissa ritter ser helt livsfarliga och okontrollerade ut.

Tillbaka till vår egen prestation då, hon skötte sig utmärkt, börjar bli bortskämd med att ha en sån trevlig lugn häst när man är iväg.

Banan var ganska trevlig och innehöll 8 enkelhinder på en stor utebana, det var dock en ganska lång bana då nästan inga hinder stod på linje utan det var mycket svängar och långt mellan varje hinder.

Hon var jättefin och tittade bara lite på en vit grind men det var ingen tvekan ändå så hon belönades med en clearroundrosett efteråt. Det blev lite lång väntan på nästa runda då vi inte precis var på det effektivaste stället upptäckte vi, banan byggdes om (vilket tog lika lång tid som att bygga Rom ungefär) till 1,05 och en kombination tillkom samt en mur med en stor regnbåge på (som Maria skrek såg ut som ett Pridehinder förra året).

Hon var lite mer laddad, konstigt nog tycker att hon borde ha varit lite trött, eller så var det tröttheten som tog sig i uttryck så.Hon gick felfritt även denna runda men konstigt nog fick vi ett tidsfel, jag tycker inte jag red så väldigt långsamt men jag tog däremot ut vägarna ordentlig men det tycker jag man ska göra på en unghäst när det är lite nytt så jag bryr mig inte så mycket om det.

Nu har vi nog bestämt oss, Nobel blir det som ska få äran att bli familjen Olssons nästa hästs Pappa.

Efter mycket letande så fick vi ett tips från en tjej i stallet som också ska betäcka i år att gå in och titta på Nobel.

Stor mörkbrun med lite vitt i pannan och på nosen och med 4 vita fötter så såg han riktigt fin ut, han går svår dressyr och har även startat svår hoppning med goda resultat, låter nästan för bra för att vara sant i våra öron då det är precis vad vi letat efter.

Men det första vi har framför oss är en liten lokal tävling i Partille på söndag, så jag får fokusera på det nu ett par dagar.

Vi var nere i ridhuset och hoppade lite häromdan och hon kändes jättefin, det är bara jag som blir lite osäker så fort det blir över en meter, man märker att man inte har hoppat så mycket dom sista åren när man tycker det ser jättehögt ut att rida på ett hinder på 1.10 meter, men det går väl över antar jag med mer träning.

Det blev som planerat en lång härlig skritttur i Söndags ute i skogen, det är galet mycket vitsippor i skogarna uppe hos oss, men inga blåsippor.

Jag har läst någonstans att vitsippor gillar sur mark medans blåsippor föredrar lite mer basisk så det kanske ur miljöhänseende inte är så positivt men det är i alla fall väldigt vackert i skogen.

Annars har det varit lugnt på hästfronten för min del den här veckan,

Maria har tagit en dag och sen har Fanta fått en välförtjänt vilodag vilket var ett tag sen hon hade. Anne och Roland har till allas glädje i stallet öppnat på det stora fältet och tillåter ridning där i kanterna så länge det är så här torrt ute.

Det är otroligt bra att kunna kantra på så stora ytor ibland och man märker stor skillnad på hästarna bara på ett par veckor, Fanta har blivit mycket starkare i galoppen och det märks när man sitter och trimmar i paddocken att hon orkar bära sig längre stunder.

Det är bestämt nu i alla fall att vi ska försöka betäcka inom kort så det är jättespännande att försöka hitta en bra och prisvärd hingst som passar oss båda typen,

Maria önskar lite mer gångarter och jag vill ha en snäll häst som hoppar trevligt så vi får väl se vart vi landar, men till dess ska jag försöka hinna med ett par starter till då hon känns så himla trevlig just nu.

Så bar det äntligen iväg på vår första tävling 2009. Maria jobbade tyvärr så det blev jag och pappa Bertil som lämnade Starrkärr kl 9.00 i lördags morse med Fanta i transporten. Trots att jag var lite nervös och hon inte åkt på länge så gick hon på transporten med en gång vilket alltid känns skönt, finns inget som är så stressande som att bråka med 500kg häst när man redan är lite spänd.

Vi kom upp till Nuntorp redan strax efter 10.00 då det gick llite snabbare än jag trott. Jag tyckte jag räknat ut ungefär när vi behövde vara där men jag hade naturligtvis fel på sisådär 2-3 timmar!!

Vi lastade ut Fanta vid 12 och då var det ändå gått om tid tills min start och att det sen var nästan 25 grader varmt gjorde inte en piggare kan jag erkänna.

Banan var som alltid i Nuntorp fin och innehöll bara vanliga bomhinder och inte något konstigt alls det ända som är lite tråkigt är att det var inomhus när det var så fint väder men samtidigt så känns det ganska tryggt att vara inom 4 väggar när man inte har så mycket rutin än. Fanta var lagom pigg och kändes kanonfin på framhoppningen som alltid är min stora fasa, sitter kvar sen tiden med Filippa då framhoppningen alltid var en mardröm då hon var helt galen och attackerade alla som kom i närheten.

Men det går nog över snart för Fanta är verkligen inte lik mamma där, hon är lite pigg och hoppar gärna väldigt högt över hindren i början men bryr sig inte alls om andra hästar eller folk runt sig.

Så var det äntligen min tur att få det överstökat, banan bestod av 8 hinder och en kombination vilket innebar att blev 9 språng, hon kändes verkligen helt perfekt, vi kom kanske lite stort på ett hinder och lite i botten på ett annat men hon löste det bra och det kändes superlätt att rida runt en meter igår, det är sådana rundor som är bra för mitt självförtroende.

Tanken var att vi skulle startat den andra enmeters klassen också men jag tyckte hon skött sig så himla bra och redan haft en ganska lång dag så vi bestämde oss för att det räckte och åkte hem.